Hitta hem i Hattstugan

"Det bästa med att resa är att komma hem."

Jag har aldrig förstått de som föredrar hemmets lugna vrå framför resten av världen. Denna stora, spännande värld med annorlunda länder och färgsprakande kulturer - hur kan man hellre stanna hemma i sitt välbekanta och vanliga?

Sen jag flyttade hemifrån har jag bytt boenden titt som tätt, rest hit och dit och aldrig riktigt hittat hem. Den krypande rastlösheten kom så fort jag satte nya nyckeln i låset. Hann aldrig lära mig det nya postnumret och blev expert på att packa in porslin i papper. Anmälan hos adressändringen blev rutin. Sa nästan hejdå till grannarna innan jag sagt hej.

Ett hem i Hattstugan

Nu har vi just flyttat till ett litet hus i utkanten av stan, med skog runt knuten och trädgård som växer vilt. Huset är som en verklig version av Beskows pyttelilla Hattstuga i sagan med samma namn - som en lekstuga modell större! Här lever mina kryddörter ljuva livet i sitt söderläge och trappen är som gjord för första koppen kaffe i morgonsolen. Ja, jag är huskär!

Men förutom grönskande växter och strategiska fikaplatser är det tystnaden jag älskar mest med det här huset. Ibland är det så tyst att det liksom dånar i öronen. Så tyst att jag skulle kunna höra mina egna hjärtslag. Att bara skriva den här texten på tangenterna dunkar som tunga trumslag i jämförelse med orörda stillheten omkring mig.

Jag kanske aldrig kommer förstå de som väljer hemmet före resor, men jag börjar förstå charmen med ett hem man stannar lite längre i. Att resa runt i vida världen är och kommer för alltid vara bäst, men att komma hem är inte så dumt det heller. Speciellt inte om det står Hattstugan på hemadressen.

hattstugan-beskow

Varför det är så viktigt att nätverka

Konsten att nätverka - en färdighet ingen blir fullärd i, men som många kan lära sig mer av. Jag, bland andra! Både med nytt jobb i ny bransch och samtidigt egen företagare, vet jag vikten av starka nätverk och schyssta relationer.

Varför? Svaret är stöd, snack och sammanhang - tre "S" som skapar en grund för nätverk.

Stödet

Stöd är viktigt för att våga bolla idéer och be om hjälp. Behöver du som skribent feedback på en text? Har du en crazy idé vars gränser du vill testa? I ett bra nätverk får du stöd för alla tankar och funderingar.

Snacket

Snack står både för roligt prat och viktiga samtal. Allt du pratar om behöver inte vara jobbrelaterade diskussioner, för det är av småpratet och fikasnacket som de verkliga relationerna växer sig starka.

Sammanhanget

Sammanhanget är själva miljön som skapar vi-känslan och sätter dig i rätt kontext. När jag jobbar med mitt skrivande vill jag ha kreativa arbetskompisar runt omkring mig - eller också finnas med i kreativa sammanhang i grupper på nätet.

Mina nätverk

Som frilansande skribent är jag med i Guerilla Office i Örebro, där vi med jämna mellanrum ses på kaféer och jobbar med vårt eget, fast tillsammans. Här får jag både stöd, sammanhang och framförallt mycket roligt snack.

I mitt resebloggande har jag enormt stor nytta av grupperna Svenska Resebloggar och Influencers of Sweden. Vår lilla avknoppning av InoS, #örebloggers, är också ett stort stöd och bra bollplank både lokalt och medialt.

Som kommunikatör är jag med i en grupp "energikommunikatörer" - vi som jobbar med kommunikation i energibranschen, helt enkelt. Det är en liten grupp som jobbar på liknande företag inom radien av bara ett stenkast. Det ger mig stort stöd, speciellt som ny i en bransch där mycket annat också är nytt.

Jag är också med i Sveriges Kommunikatörer, som är desto större nätverk och verkligen sätter mig i rätt kontext som kommunikatör. 

Att nätverka låter ju som de senaste årens trendord, men jag tror på sociala nätverk som ger de där tre S:en. Sen är ju nätverkande och relationsskapande en never-ending-lesson, men någonstans måste en ju börja, eller hur?

Spindelnät - också en typ av nätverk. Bild från Pixabay.

Spindelnät - också en typ av nätverk. Bild från Pixabay.

En natt i stjärnöknen - del två

Del två av följetongen om reseminnet som skulle bli det bästa, men blev det värsta. Läs del ett här.

Kvällen blev natt och nu var det dags för den stjärnklara himlen vi hade läst och hört så mycket om. Eftersom Tatacoaöknen ligger långt från både städers ljusspill och avgaser - och dessutom är fri från moln - ska den vara en av världens bästa platser för stjärnskådning.

sunset-colombia-sanna-rosell

Men molnen bullade upp sig oroväckande snabbt och invaderade snart hela himlen. Det gråa täcket var tjockt som smutsig sockervadd. Besvikelsen var stor när vi kröp ner i de fuktiga och kalla hängmattorna. I det läget var det bästa vi kunde göra att sova. Men då kom regnet och sova var det sista vi gjorde...

När morgonen kom efter den sömnlösa natten fattade jag inte ens att solen gick upp. Så de där omskrivna, flammande röda klipporna missade jag. Min enda tanke var att vi skulle ta oss härifrån. 

I brist på spegel i hängmatteskjulet hade jag inte sett mitt eget ansikte och ingen i mitt sällskap hade heller noterat det. Men det gjorde andra bybor. Jag var totalt sönderbiten av loppor på halsen, händerna och nacken! ALLA delar av mig som inte legat under den regnvåta filten var prickiga som salami. Det blossade, kliade och brände mig tokig. Första morgonbussen till civilisationen och Bogotá blev vår räddning, bort från denna skithåla.

Nej, den här etappen av resan gick det inte som vi hade tänkt. Men sen då? Loppbetten bleknade, packningen torkade och "natten i stjärnöknen" gav oss inte de väntade upplevelserna men definitivt väldigt oväntade sådana - och många minnen att skratta åt i efterhand.

Har du något speciellt reseminne där det inte gick som tänkt? 

När resans bästa blir det värsta: en natt i stjärnöknen - del ett

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Speciellt inte när den hajpade stjärnhimlen saknar stjärnor, hängmattan kryllar av loppor och natten blir både stelfrusen och dyngsur.

Men det kan bli bra ändå, fast annorlunda - med en colombiansk såpopera, polisjakt och många minnen som går att skratta åt efteråt. Det här är första delen av två om ett av mina värsta - och mest minnesvärda - upplevelser på resa.

Tatacoaöknen i Colombia.

Tatacoaöknen i Colombia.

Vi åkte till Tatacoaöknen i Colombia med skyhöga förväntningar: världens bästa plats för stjärnskådning, övernaturliga ökenlandskap och en tystnad så total att det skulle ila i öronen. Med varsin hängmatta skulle vi sova under den glittrande natthimlen och vakna upp till lysande röda klippor i soluppgången.

Det började bra. Solen gassade förstås obarmhärtigt över våra brända axlar och svettiga packning när vi gick längs sandstigen för att hitta sovplats för natten. Skjulen låg utkastade huller om buller i öknen. Till slut ledde den slingrande stigen oss fram till en familjs bakgård där vi fick hyra hängmattor för en liten slant. 

Vi dumpade ryggsäckarna och gick direkt på upptäcktsfärd i öknen. Tatacoas väldiga vidder sträckte sig långt bort mot bergen och jag förstod plötsligt vad smeknamnet "lilla Grand Canyon" kommer ifrån. Landskapet fick mig att stanna upp titt som tätt och bara... titta.

Månlandskap eller Jurassicland?

Månlandskap eller Jurassicland?

Kan man kalla naturen onaturlig? För det är så jag bäst kan beskriva det - som taget från en annan planet. Än mer surrealistiskt blev det när en karavan av lastbilar med enorma spotlights och förvildade apmänniskor intog den öde öknen... Vi hade hamnat mitt i inspelningen av TV-serien 2091!

Den overkliga känslan fortsatte, och blev allt mer kuslig, när vi vandrade vidare och mötte en man i trasor och ansiktet täckt av ökendamm. Till en början trevlig, men snart förvandlades han till en profet för världens undergång och pepprade oss med sina "sanningar". Min magkänsla blev olustig när hans blick vobblade, vände sig ut och in och han försökte ta på oss,. Vi tog vi skydd bakom närmsta skjul och hoppades att han tappat spåren efter oss.

Här var vi trygga, i två minuter, innan han rumlade in på samma ställe med polisens sirener efter sig. Det var tydligen inte första gången denne kille var ute på sina misslyckade profetiska färder...

Hur gick polisjakten och vad hände egentligen under följande natt? Läs fortsättningen i nästa inlägg.

Sommarens resa bokad - Rumänien! Har du restips?

Resan startar redan hemma vid köksbordet, har jag alltid hört. Den börjar inte när du boardar planet eller vid den första pusten av utlandsluft på flygplatsen. Den börjar med dina drömmar, funderingar och fantasier. Här. Precis nu. Kanske redan igår.

Med andra ord har vår resa till Rumänien i sommar alltså redan startat! Start och mål är i huvudstaden Bukarest. Vi hyr bil för att resa runt i de västra och centrala delarna i nästan två veckor. Planerna är slott med vampyrer, vandring i Karpaterna och vacker natur. Gärna god mat och en och annan vingård också. 

Europas vackraste ansikte och smutsigaste baksida placerat på en och samma person - Rumänien

Citatet har jag hittat hos resebloggen 4000 mil och det gör mig än mer nyfiken på sommarens resmål. Har du varit i Rumänien? Jag vill gärna ha tips på både platser att se och saker att göra, så kommentera gärna!

Karpaterna. Foto: Pixabay

Karpaterna. Foto: Pixabay