Veckans ord: jobb, semester och det däremellan

Nyorden denna vecka handlar om det många av oss gör om dagarna - jobbar! I de flestas fall, mitt inräknat, är inte arbete då som arbete är nu. Vem hade till exempel behov av en kommunikatör för femtio år sen? Då stod det kanske press eller informatör på visitkortet. Världen förändras och våra yrken med den.

Likaså våra arbetsvanor. Från statiska skrivbord till höj- och sänkbara, sedan bärbara, i nästa steg är de kanske otänkbara? Vi är mobila varelser som (iallafall vissa av oss) mår bäst och presterar mest i kreativa miljöer. Balanspallar, yogarum, walk and talks, tysta zoner, musikkuber, savanner med sittpuffar... säg de kontor som hade det för femtio år sen?

veckans-nyord-sanna-rosell

Flexilt är ett flexibelt och mobilt arbete som du kan sköta lite närsomhelst och varstans ifrån.

Härarbete är det jobb du gör just där du är! Med dator/smart telefon och schysst uppkoppling funkar det att härarbeta både där och här.

Frimester är kort och gott semester utan att vara uppkopplad till arbetet via mail eller mobil. Lättare sagt än gjort kanske, när flexila härarbeten blir allt vanligare i våra arbetsliv. 

Tid för veckans vila och pausernas parenteser

Snöflingorna dansar ner från himlen och marken lyser bländande vit. Det blev vinter över en natt här i Örebro och världen blev just lite vackrare! 

Men vi lämnar vädret utanför fönstret, för jag tänkte skriva lite om vila. Om söndagar och om viktiga pauser. Vad som fått mig att lägga bloggens vanliga teman, resor och skrivande, åt sidan för en stund är en envis sjuka och ett par texter. Sjukdomen är min men texterna är andras.

I någon vecka har jag gått på halvfart på grund av hosta från helvetet och allmänt kass hösthälsa. Jag fick ställa in både Travel Massive, en kurs med jobbet och sleep over hos brorsan i Stockholm. Det är deppigt när kroppen själv säger stopp fast hela hjärtat skriker att jag vill ju åka!

Sen ramlade jag över ett inlägg om space i livet på Vandringsbloggen, Jenny Strömstedts krönika om skogslängtan och pastorn Thomas Sjödins heliga vilodagar. De berättar om helt skilda utmaningar i sina väldigt olika liv - men gemensamt är de där pauserna där de kan andas. 

Eftersom jag inte bara skriver massa text utan också tänker och drömmer i texter (!) ligger språket som metafor nära till hands för mig. Jag ser därför pauser som grammatikens parenteser.

Parentes kommer från grekiskans parenthesis och visar att man ska göra en paus.
— skiljetecken.se

Är hela veckan är enda lång mening med bara kommatecken som "skiljeteckenspauser", blir vilken läsare som helst trött lagom till fredagen (med parenteser däremot, skapas stunder att stanna upp och chanser att andas långa, djupa andetag). Kalla det vilodag, sabbat, 6:1 eller vad du vill men testa! Skriv in fler parenteser i livets långa meningar och fyll dem med lite vad som helst: fånga snöflingor på tungan, baka bröd med knaprig skorpa, vifta med tårna under varma täcken ↓ eller skriv en filosofisk text om metaforiska skiljetecken som antagligen förvirrar dina läsare. Vad är upp till dig. Men meningarna kommer bli kortare. Och livet längre.

TID-FÖR-VILA-SANNA-ROSELL

Värmland i november

Vi åkte till stugan i Gunnarskog i mörkaste november med höstregn som grät mot bilrutorna - men hem åkte vi i en värmländsk vintersaga med kristaller på fönstren. Under helgen kom årets första snö och pudrade grantopparna med florsocker, frös fast tiden i en evig arla morgontimme och kristalliserade de sista, svajande blommorna på åkern. 

Mot mörkare tider

Naturen är föränderlig och jag älskar hur årstiderna växlar. Tycka vad man vill om den mörka tiden på året, men vi har dem att tacka för att vi kan njuta så mycket av de långa, ljusa månaderna. 

En bild säger mer än tusen ord - och elva bilder säger antagligen oändligt mycket mer än så. Därför sätter jag punkt här och låter istället bilderna ta dig genom novembers snabba skiftningar. 

 Sockervita toppar i granskogen.

Sockervita toppar i granskogen.

Morgonen därpå

Tidigt i ottan tassade jag ut för att kissa. Världen låg så tyst och stilla i den arla morgontimmen -som vinterns första natt inte bara hade frusit fast ekan i sjön, utan också förfrusit självaste tiden. Jag förevigade den kyliga stunden och spejade på de glittrande ljusen på andra sidan sjön, i den lilla byn Årbotten, där morgonpigga stugor redan hade börjar lysa upp dagen som gryr.

Vegetarisk matkväll och sensorisk vinprovning

När vardagskvällarna är som gråast och mörkret är det första som möter en utanför dörren på väg hem från jobbet - då känns sånt här livsviktigt! Mat, prat, vin och klirr i glasen. Vi ockuperade restaurangen Rosengrens skafferi för en kväll, lagade mat och provsmakade vin om vartannat. Menyn var grön rakt igenom och vinerna passade förstås perfekt till maten.

Den som äter palsternackor, den går inte av för hackor, heter det ju så vi åt soppa gjord på sammetslena 'nackor' med kokosmjölk och curry. Till huvudrätt dukade vi upp långbord med biffar på spenat, halloumi och vita bönor, sötpotatisgratäng och thaisallad med glasnudlar. Efterrätten förtjänar en rubrik för sig, så den berättar jag mer om längre ner!

Vegetarisk mat från hela världen

Rosengrens skafferi är lite av en institution för vegetarisk och vegansk mat i stan - eller kanske i större område än så? De serverar hemlagad mat i regnbågens alla färger och dukar upp bufféer i bastant porslin utan krusiduller. Maten smakar marockanska kryddor, fräscht asiatiskt och kittlande indiskt - men också mättande och gott som svensk husman med veggietwist.

Vegansk chokladmousse från himlen

Så, då var det äntligen dags att presentera chokladmoussen som är out of this world. Busenkel att göra med bara fyra ingredienser (silkestofu, kokossocker, mörk choklad och kokosolja) och galet god. Den här blir en stående favorit hemma hos mig. Tänk att krydda den med pepparkakssmaker till jul, kanske lakritspulver när en får såna cravings eller varför inte citronzest som en vårig dessert?

 Liten, men naggande god (och mäktig).

Liten, men naggande god (och mäktig).