Skönhetsmissar i parken

Solen är mjuk som smältande smör och fastän klockan är sent värmer den fortfarande på mina bara ben. Jag cyklar till en nyupptäckt oas i utkanten av staden, en park med gyllengult slott och rader av röda pelargoner. 

1

17 statyer i antik stil följer mig med blicken när jag väljer en bänk i solen. Trots att de saknar pupiller känner jag mig iakttagen. Men jag slår upp min bok och placerar brillorna på näsan. Då upptäcker jag vad statyerna också saknar - näsor!! 

2

Jag vandrar runt mellan alla välgjutna muskelknuttar och kurviga damer för att verkligen syna dem. Inte en enda har snoken kvar. Ser bara ekande hål med antydan till näsrot eller fnasiga kanter av det som en gång varit näsor. Till och med en spik tittar ut som ett tredje öga mellan de pupillösa ögonen. De ser stympade och lite lustiga ut, som billiga kopior av någon grekisk gud i Michael Jackson-stil. Ett näsjobb under kniven som gick snett eller ett busigt påhitt av några näsvisa sabotörer?