Barnsliga blickar i Ecuador
Del tre i miniserien om Ecuador: maten, möten, människorna handlar om barn och blickar. Del ett handlar om hur Alla Helgona firas i Ecuador och del två om en kärlekshistoria mellan två ecuadorianska kulturer.
Det är något visst med barnsliga blickar, tycker du inte? När vi blir vuxna tar medvetenheten över, vi vet vad kameran vill se och hur vi ska vända och vrida på oss. Men barn är barn och just därför "befriade". De här nyfikna blickarna och bländande leendena möttes jag av ute på ett uppdrag på en skola i Ecuador.
Som reporter och fotograf på den ecuadorianska dagstidning El Norte, skrev jag ofta artiklar från landsbygden. Även om barnens repliker var få, blev bilderna på dem många. Och bilder säger ju faktiskt mer än tusen ord, inte sant?
Grabbarna var lika nyfikna, och blixtrade med sina leenden snabbare än vad jag hann blixtra med min kamera.
När kameran kikade fram, blev tjejerna lika spralliga som blyga. Men nyfikenheten tog över och deras lycka över att fastna på linsen var smittande.
Ibland får jag frågan vilket land som är det bästa jag har varit i. Definitionen “bäst” är ju relativ men det finns faktiskt ett land som är svindlande nära att vara det - Ecuador. Det finns många anledningar till att Ecuador är mitt bästa land - här är några av dem.