Drömmen om Kuba

Slitna hus i regnbågsfärger och salsarytmer på gatorna. Gamla Chevrolets och cigarrer. Nattsvart kaffe och söta cuba libres. Russingummor med dinglande örhängen och gubbar med smittande skratt. Ön med klockor som har stannat någon gång på 50-talet och bussar som kommer när de kommer.

Kubas huvudstad Havanna

Min bild av Kuba är färgstark och fin, men också kraftigt exotisk och pinsamt stereotypisk. Det jag just har beskrivit låter som en välregisserad film och inte alls som vanliga människors vardagsliv på andra sidan jorden, eller hur? 

Kubanska rytmer på gatan

Därför längtar jag att se Kuba bakom kulissen och kubaner som inte skådespelar i filmen om deras ö. Kanske är husen inte riktigt lika färgglada som i min dröm, och de skrynkliga gummorna kanske inte alls dricker libres till frukost? Klichéernas Kuba vs. Verklighetens Kuba, fortsättning följer och avresan närmar sig...