Den stora frågan när det kommer till resor lyder… upptäcka eller upprepa?

Jag har längtat så mycket efter att kunna ta mig ut på riktigt - och nu känner jag att jag är på god väg! Eller snarare på “stig” än “väg”, faktiskt. Och det är just det som är grejen.

Ett år är inte till ända förrän sista punkten är satt, visst är det så? För min del blir det punkten i slutet av det här inlägget, som handlar om år 2022: resorna, upplevelserna, minnena. Men också bloggens toppar och dalar. Häng med på summeringen av ett år som blev annorlunda, mysigt och väldigt fint.

Varje nytt år känns som ett lysande vitt, oskrivet pappersark. Eller varför inte ett lika vitt och lika oskrivet blogginlägg? Oavsett format, är det lika härligt att veta att det är redo att fyllas med nya upplevelser och resor.

När 2019 skulle bli 2020, skrev jag en lista på saker jag önskade mig in i det nya året. Det var bara veckor innan ett visst virus fick hela världen i gungning. Tänk om vi visste vad som skulle komma? Då hade jag antagligen önskat mig något helt annat. Kanske hade jag önskat att kunna kramas utan risk för smittspridning? Eller kanske att kunna resa utan en triljon intyg och bevis? Hursom, det här önskade jag mig - och såhär gick det med önskningarna året efter:

Hösthyllningarna har duggat tätt i år! Kanske är det för att vädret har varit milt, eller för att solen har lyst på ovanligt många höstpromenader? Eller är det helt enkelt att livet känns lite ljusare - trots att vi går mot mörkare tider? Oavsett, vill jag stämma in i hyllningarna - för i år har jag till och med listat fem saker jag gillar med den här årstiden.

När årstiderna växlar, kommer listorna. Att bloggar fylls av dröm-, mål- och planeringslistor är ett säkert tecken på att en säsong är slut och en annan tar vid. Som nu, när hösten är här!

Lagom tills syrenen blossar, tänker jag alltid på den somrigaste dikten som finns: Lärodikt den 1 juni av Kajenn. Jag tänker på att jag har 100 sommardagar och att alla ligger framför mig. Jag tänker också på hur jag ska fylla dem, med stora och små saker, göranden och varanden. Men jag tänker också på hur jag vill bevara minnena av dem.

Min digitala närvaro - vad sjutton menar jag med det egentligen? Räcker det inte med att vara närvarande i den analoga världen - måste jag vara det i den digitala också? Ja, det tycker jag och jag ska berätta varför!

Som många andra arbetar jag hemifrån. Jag har gjort det mer eller mindre sen i våras och vid det här laget sitter rutinerna. Det senaste halvåret har jag lärt mig mycket om mig själv, bland annat att jag trivs riktigt bra med att jobba såhär!

Det mesta på den här bloggen handlar om resor. Kanske inte så konstigt eftersom det är en reseblogg. Men bakom alla resor finns en vardag som jag inte berättar så mycket om. Så om du vill veta lite mer om mig, är det här inlägget för dig! En lista på sju saker som jag gillar - och sju saker som jag inte gillar.

I slutet av 2019 skrev jag: “…jag gillar 2020 redan. 2020 är jämt, runt och fint. Kul att skriva och skönt att säga. Ja, 2020 kommer bli en toppenår - allt talar ju liksom för det!” Hur blev det då, 2020? Blev något ens som jag hade trott eller tänkt?

2020 kommer inte gå till historien som mitt livs bästa år. Jag tror många känner igen sig i det. Men istället för att grotta ner oss i lågkonjunktur, smittspårning, corontän och konkurser, vill jag berätta om saker som faktiskt blivit bättre det här året.

2020 kommer nog bli första året i nästan hela mitt liv som jag inte har varit utomlands. Eller okej, jag var i Oslo två dagar i januari, räknas det? Men vet du vad? Det gör inget. När det har varit tillåtet, har jag rest mer än någonsin i Sverige och dessutom har jag haft mer tid till mina intressen som inte har med resor att göra.

Vem är jag som skriver och driver den här resebloggen egentligen? Här är fem lite annorlunda frågor om mig - och fem svar.

En höstlista om ullstrumpor, fotokurser, oplanerade resor och tillbakablickar. Såhär (kanske) hösten 2020 kommer att bli!

I mars, fredag den 13:e, började den här annorlunda våren, iallafall för mig. Väskorna var packade och i tanken var jag redan på väg till Tunisien. Så blev det inte förstås. Vad hände med vårens resor och vad händer sen?