Tre filmer som alltid får mig att vilja resa

I väntan på nästa resa ska jag resa långt bort och till jordens alla hörn hemifrån soffan i helgen. Här är tre favoritfilmer med vackra miljöer, stänk av filosofiska frågor och tänkvärda citat som sådär klassiskt får tittaren att vilja resa i filmens fotspår: 

Vicky Christina Barcelona

Juan Antonio: Why not? Life is short. Life is dull. Life is full of pain. And this is a chance for something special.

Filmen som alltid får mitt Barcelonahjärta att klappa lite extra, speciellt i scenerna när de strosar omkring bland graffitimålade väggar och blommande balkonger. Jag känner igen "mina" ställen så väl i filmen, som kyrkan Santa María del Mar och långa promenadstråket Passeig de Gràcia. 

Bildkälla: Refinery29

Bildkälla: Refinery29

The lunchbox

Ila: Somwhere I read that the wrong train can lead you to the right station...

Trots att jag varken kan känna smaken eller doften av de kryddiga grytorna i den här filmen, vill jag åka till Indien på direkten och lära känna landet genom magen. Chana daal, papadums och aloo gobi låter ju som rena rama matmelodierna - och särskilt när de lagas med kärlek och ett underfundigt syfte. 

Bildkälla: Ojai Film Society

Bildkälla: Ojai Film Society

Eat Pray Love

Sofi: Maybe you’re a woman in search of a word.
Liz: I decided on my word. “Attraversiamo”... It means: “Let’s cross over”.

Italien, Indonesien och Indien. 3 länder, 3 resor, 3 livsval. Huvudpersonen Liz gör framförallt en inre resa men också en fysiska, halva jorden-runt-resa, vilket ger den här filmen lite djupare dimensioner. Hon söker också efter sitt "ord" som sedan kommer följa henne på sitt nya liv som ständig resenär. Minns du vilket ord jag valde för 2017? Visserligen långt ifrån Liz ord, men säkert med liknande avsikter.

Bildkälla: Amazon

Bildkälla: Amazon

Vilka filmer får dig mest sugen på att resa?

En vandrande varelse bland tallar och trattkantareller

"Jag går vid lunch", sa jag till kollegorna på kontoret i fredags, men hade mentalt redan fötterna i stövlarna och tankarna i skogen. Tacksam över att mitt jobb har flex och jag har nära till naturen. Kaffe i termosen, förväntansfullt tomma påsar för svamp och milda vindar med höstvärme. En bättre AW och slut på arbetsveckan kan jag knappt tänka mig.

Tysta tallar och inga trattkantareller

I ett av Örebros naturreservat, Mantorpsskogen, tassade vi fram mellan tallar och tovor, tyst för att inte bryta lugnet. Trattkantarellerna hade troligen gjort någon annan svampplockare lycklig tidigare, för våra tomma påsar förblev tomma. Men vad gör det när solen skiner, havrekakorna smälter i munnen efter kaffeslurken och kossorna i hagen är spralliga och yra? 

"Var där dina fötter är", brukar min mamma säga och menar förstås att jag ska vara här och nu och ingen annanstans i tankarna. Den där fredagseftermiddagen i skogen kan jag lova att jag var precis där jag skulle vara - hela min vandrande varelse med själ och hjärta och fötterna i stövlarna var här.

Varför resebloggare är världens bästa team

Jag var ingen lagsportstjej när jag var liten, har aldrig lirat fotboll på cuper eller haft den där teamkänslan som tycks få andra att bli dimmiga i blicken av minnena. Trodde inte att lagkänslan var min grej, fram tills några år sen när jag hittade mitt "lag" - resebloggarna.

Resebloggare i Stora influencerpriset 2017

I fredags var det Stora Influencerpriset 2017, där Sveriges branschpris för drivna och kreativa personer inom sociala medier delades ut.  Jag var inte på plats men följde den glammiga galan online som verkligen satte guldkant på mitt flöde.

En sån kväll är jag extra stolt över att vara medlem i Influencers of Sweden - och stolt över att så många resebloggare var nominerade i olika kategorier. Vår nisch får allt mer plats bland (de många fler och mycket större) mode- och matbloggarna vilket är välförtjänt och superkul. 

Varför jag är bloggstolt

Stolt är jag också över att jag började blogga. Det har gett mig så många roliga, knasiga, lärorika och häftiga möjligheter att jag ibland knappt tror det är på riktigt. Framförallt har jag fått lära känna människor jag antagligen inte skulle ha hittat annars.

Såväl vinnare, nominerade och alla andra är värda en applåd för det kreativa jobb de gör och delar med sig av på sociala medier. Här är fyra punkter som gör att jag gillar mitt resebloggsteam lite extra:

  • De är lika olika som lika - de flesta har vitt skilda bakgrunder och yrken men har gemensamma intressen som att resa, skriva och fota, förmedla berättelser och möta nya människor. 
  • De är nördiga och nyfikna och brinner för sin grej - oavsett om det är husbilsresor, medvetna resor eller vandringsresor
  • De är otroligt drivna och väldigt duktiga. Som bloggare sköter hen ju oftast allt själv. Alltså ALLT - hen är sin egen marknadsförare, projektledare, ekonom, fotograf, skribent, filmare, redigerare, researchare och resebokare. En bloggare, men väldigt många roller.
  • De inspirerar, tipsar, hjälper, vänder och vrider på frågor. Varje dag får jag inspiration till nya resor och information från världens alla hörn tack vare detta gäng.
Foto: Daniela Nasteska Olsson

Foto: Daniela Nasteska Olsson

Veckans ord: blobbweekend, champing och konfettitid

Veckans ord är äntligen tillbaka! Flera har frågat efter nya hittepåord och hintat om att den här kategorin ska få liv igen. Så kul att ni, precis som jag, verkar digga finurliga ord med fiffiga betydelser. Här är veckans ord:

veckans-ord-vecka-41

Blobbweekend

Myntades av Linda/Resa Medvetet inför hennes långhelg i Florens med kombinerat bloggande och jobbande. Det är en ny punkt på min to do-list, att åka på en blobbweekend med mig själv och investera både tid, energi och inspiration i min utveckling.

Champing

I senaste numret av Vagabond läste jag om trenden att campa i kyrkor (camping + churches = champing). En organisation som tar hand om avkristnade kyrkor har hittat en ny inkomstkälla - och nyfikna turister får sova mitt i altargången och får frukosten serverad i predikstolen. Kul sätt att uppleva historiska, vackra byggnader på lite annorlunda sätt. Kostar 550 kr/natt (inkl. frukost).

Konfettitid

Tid som oväntat strösslas över livet likt konfetti - de där stunderna som uppstår när man inte har något att göra, i väntan på något som kommer eller bara luckor i livspusslet. Nu när konfettitid finns i min mentala ordbok, ska jag se till att fler såna stunder sprids i min vardag.

Hemmahelg med små, men ack så viktiga, saker i livet

Det fanns tydligen oväntade fördelar med att planerna för vår oplanerade resa inte gick som planerat. Helgen som gick gav klockrena bevis på det! Det kändes som jag fick en "bonushelg" helt plötsligt, när resan ställdes in. Så jag gjorde mitt allra bästa för att ta vara på friheten i varje stund och njuta av de där små parenteserna i livet.

oset-naturreservat-sanna-rosell

Som att fota en fin skymning i naturreservatet (som numera är vår bakgård!), maratonläsa ikapp försummade bloggar, yoga och äta brunch på café med Gunnar, plocka svamp, låna en trave romaner, kura under filt och äta chokladnötter och färsk mango. Vad har du gjort i helgen? 

Att skriva om resor - såhär började det

Att skriva har alltid varit något självklart för mig. Orden finns där, innan jag ens har hunnit tänka tankarna. Idag är den här resebloggen mitt smyckeskrin av ord och texter, minnen och upplevelser. Men det började faktiskt mycket tidigare än så...

Hemma hos mina föräldrar i Dalarna storstädade jag och råkade hitta låda efter låda med böcker och block. Handskrivna, illustrerade och ibland till och med parfymerade! Så många skriva minnen - från de första försöken med kantiga krumelurer till datorskrivna sida upp och sida ner. 

Jag skrev alltid dagbok som yngre, men skrev som allra, allra mest när vi reste runt i världen. Här är några utdrag från olika resor, från 10-åriga Sannas dagbok till dagens reseblogg. Det var såhär det började: