Fyra smarta saker andra resebloggare har fått mig att fundera på

Jag älskar mitt nätverk av resebloggare. De förgyller mitt flöde och berikar mina tankar med smarta frågor och kloka reflektioner om resor och resenärer. Många av dem får mig att tänka till lite extra. Att vända och vrida på det som tas för givet och ses som doxa. 

Här är fyra funderingar som florerar i min hjärna just nu:

Kan man bli beroende av resor? 

Resfredag diskuterar om man som flitig resenär faktiskt kan bli beroende av att resa. Hon förklarar att suget, pirret, drivet - allt det där som jag ofta känner - med personlighetsdraget "sensation seeking". Var går gränsen mellan passion och beroende? Ska en sensation seeker tygla sig, och isåfall hur? Mina tankar går på högvarv tack vare det här inlägget.

Beroende av att resa - eller bara sensationssökande? 

Beroende av att resa - eller bara sensationssökande? 

Influencers i resebranschen vs resejournalister?

Halloj Världen skriver om vår värld där alla med smarta telefoner kan vara "mediamakare", får den renodlade resejournalistiken jobba hårt för att försvara sin plats. Alla är dock inte journalister eller fotografer, men alla kan vara influencers - det kräver bara ett utrymme i sociala medier och en följarskara. Så är det. Men när det kommer till reklam, spons och betalda artiklar - vem är vem då? Och vem vill egentligen betala för traditionell resejournalistik när allt annat finns på nätet gratis?

Är jag en resesnobb?

Discovering the Planet recenserar Per J Anderssons bok "För dig som reser är världen vacker". Bara titeln får mig att börja tänka. Är världen alltid vacker när jag reser? Eller beror det på vilka glasögon jag har på mig för stunden? Hur väljer jag att se världen - som den är eller som jag vill? När jag svarar på mina frågor, en efter en, känner jag mig som en resesnobb - en som rynkar på näsan åt all-inclusive hotell, charterresor och svenska menyer på restauranger i Thailand. Och skäms. För dem som vill resa så, är säkert världen vacker. Min värld, med skramliga kaféer i sydamerikanska storstäder och svettiga vandringar i Alperna, är säkert inte vacker för dem. Vi låter det vara så, båda sätt att resa är okej.

Är världen alltid vacker - oavsett hur man ser den?

Är världen alltid vacker - oavsett hur man ser den?

Hur upplever du verkligheten när du reser?

Lycklig och levande skriver klokt och koncist om medveten närvaro på resor. Hand i hand med coola upplevelser går ju önskan att fota dem för att föreviga ögonblicken, men var går gränsen för hur mycket du kan uppleva verkligheten genom kameran? Hur mycket kan du styla, retuschera och arrangera för att bilden ska bli bättre än verkligheten? Och vad missar du när du gör det..?