Kommunikationens tystnad och tecken

Det senaste året har varit ett spretigt år om man kikar i min jobbkalender. Ena dagen här, andra dagen där - olika uppdrag på olika dagar och olika platser med olika syften har gjort att ingen dag har varit det minsta den andra lik. Men gemensamt för uppdragen är kommunikationen - språklig, kroppslig, digital.

Kommunikation, ja. Något jag jobbar med, brinner för och nördar ner mig i. Tidigare betydde det alltid talat prat för mig, men numera kan det lika gärna vara tysta tecken. Min tidigare värld med alfabetets A till Ö har verkligen vidgats. Det senaste året har jag jobbat med hörselskadade, döva och dövstumma personer i språkundervisning och har verkligen lärt mig att att kommunikation lika gärna kan vara gester, uttryck och tecken.

Det är en utmaning att jobba på ett (tecken)språk jag inte förstår, men också så himla lärorikt. Jag minns speciellt en dag när den vanliga rutinen byttes mot en heldag i "kreativ rörelse". Med modern dans och fri kroppsglädje, som det så fint hette, skulle vi lära oss nya "uttryck". Men utan musik, sång eller minsta lilla ljud - det existerar ju ändå inte en döv värld. Som ensam hörande kände jag mig totalt tappad när de andra dansade fritt, utan musik men med sin egen rytm, i takt till ett tecknat språk som för mig var obegripligt.

Snart är mitt jobb i teckenspråksvärlden klart - för den här gången. Tänker jag tillbaka tror jag detta "tysta" år har gett mig mer än vad jag kanske förstår just nu. Mina resereportage och artiklar som jag arbetat med parallellt har nog fått en smula mer av dofter, känslor, synintryck och smaker än tidigare, för i en tyst värld blir ju de andra sinnena så mycket starkare.

Med den punkten satt, undrar jag med vilka sinnen DU reser extra mycket? Lyssnar, smakar, känner, luktar eller ser du mest på dina resor?