Hej! Jag brukar inte skriva blogginlägg i realtid såhär. Men ibland är korrläsning och "sova på saken" överflödigt efterarbete, speciellt när känslorna sitter utanpå och orden dansar fram ur fingrarna. Nu kör vi, häng på.

Än så länge ligger sommarsolen fortfarande kvar och värmer på huden och håret är en truls efter de blöta doppen från klipporna i Stockholm. Axlarnas nya fräknar smakar lite salt om jag slickar på dem. Vi var i Stockholm i helgen, hälsade på bror min och fick se staden från sin finaste sida - soldränkt och saltstänkt.

Lördagen var en sommardröm från arla morgon till sen kväll (som känns som evig dag nu när nätterna är så ljusa!). Vi åkte till Blackebergsklipporna och smälte ner våra vårbleka kroppar på de solvarma stenarna. Om någon liten del av mig fortfarande var frusen efter vintern, så är jag helt igenom tinad nu...

Efter dopp i sjön och grillade bönburgare till middag vandrade vi vidare över ängar och rapsfält till Ängbyplan. Klockan var 20.47 och solen stod fortfarande stolt högt på himlen. När den sjunkit något och blivit rosaröd, satt vi på Tranebergs topp och såg kvällen bli natt.

Fiskelycka i Traneberg.

Jag är fascinerad över att en huvudstad är så grön, så blå och så ren. Gröna skogar, blått vatten och ren natur - och ändå så nära city. Vet att Stockholm är omtalad för just det, men såhär med den saltiga och soliga sommarkänslan fortfarande kvar i och på kroppen, tycker jag det är värt att hyllas ännu mer.