Yoga handlar om att släppa efter

Minns en särskild yogaklass i Barcelona för två år sen. Mina kinder brinner fortfarande av genans när jag tänker tillbaka på braket, hunken och hur min skimrande aura av yogavärlden plötsligt blev mänsklig. Men jag tänker också på hur förlösande och avslappnad jag blir av yoga och påminns om varför jag yogar, egentligen.

 Guden Ganesha och rosor, symboliska detaljer på yogastudion.

Guden Ganesha och rosor, symboliska detaljer på yogastudion.

Fartfylld yogaklass blev fisig och förlösande

20 maj 2014: "Jag töjer och tänjer, stretchar och svettas, vrider och vänder på yogaklasserna här i Barcelona. Kroppen slår knutar på sig själv, men tankarna löser upp dem igen. Yogan släpper liksom taget om allt, både spärrar och... eehhh... påtryckningar. Låt mig berätta om gårkvällen.

Här i Spanien har jag testat olika yogastilar, som acro, aerial och nu senaste favoriten rocket. Det är lite mer fart och fläkt och färre mantran, vilket passar mig. Kan tilläggas att rocketläraren är hunken förkroppsligad, med sammetsögon och charmig spanglishNåväl, det var yogan vi skulle prata om.

Jag ligger i positionen Plogen och hunken himself pressar mig med sin tyngd nedåt. Han viskar "let it go" och jag känner hur kroppen bara smälter, slappnar av och... Vad händer? Det som inte får hända. Jag andas in, tar i, släpper efter - bokstavligen. Fiser så det ryker om det, mattan fladdrar till och hela veckans vitlökskonsumtion blåser ut bakvägen. Hunken, stackars, står tappert kvar i skottlinjen med mittbena men med ett stelt smil påklistrat.

Det här med att släppa taget och "let it go" kan man ju tolka hur man vill - i går gjorde magen det på sitt sätt och nog släpptes en och annan social spärr också, i form av det förlösande fnisset i salen efteråt."