Om födelsedagar, fina tanter och franska ostar
Jag fyllde nyss 26. Hipp hipp hurra för mig!
Min födelsedag är den 26 december och likt alla andra annandagar hittills i mitt liv, vaknade jag inte precis upp och kände mig ett år äldre. Men ganska snart kom några insikter smygande.
Jag har läst många texter på temat "vad jag önskar att jag visste när jag var ung" och inser att många råd är desamma - bromsa, bejaka, blicka bakåt. Att se i backspegeln är lärorikt men att spana i framrutan är oftast roligare. Att fantisera, visualisera, planera.
De där insikterna kommer, sakta men säkert, när jag står i kön i matbutiken. Framför mig stod en söt liten tant med blommig basker och lekande hårlockar. Några vilda fjun tittar fram under kanten och busar till den annars så pryda inramningen av ansiktet. Damen med baskern är kortare än mig, trots hennes nätta pumps med klack.
Det blir damens tur i kassan och hon lägger hon upp sina varor på rullbandet: en liten getost med franska fina namn, ett knäckebröd med knapriga frön som smular lite i kanten och tre päron som skimrar i grågrönt. En trygg trio som trollar en frukost till det lilla extra i ett nafs. Guldkanten på vardagen. Grädden på moset. Körsbäret på… ja, du förstår.
Jag tänker att hon är en dam som ofta unnar sig en fin morgonstund bara för att. Allt hon gör – lägger upp sina tre utvalda varor, småpratar med kassörskan, betalar med kontanter och tar emot växeln – är tyst och omsorgsfullt. Inget hafs eller knöliga kvitton i handväskan. Inga svettpärlor i pannan av stress eller illa planerade ytterplagg. Själv känner jag min ångande andedräkt pysa upp ur kragen och naglarna trummar jäktat mot plånboken.
Jag kikar på henne bakifrån, med baskern på sned, vilda lockarna på vift och klackarnas klapper mot stengolvet. Trots att jag inte ser hennes ögon och ansiktsuttryck vet jag att det är så jag vill vara – om 50 år. Lugn, leende och lite lyxig. En sån som skivar päron på snedden och äter franska ostar till frukost. Läser papperstidningen länge och inte missar någon del, inte ens sporten eller horoskopen. En sån där dam som har bordsdukar med mangelveck på, där smulor och frön från knäcket ligger strösslade efter maten. Hon har flera romaner på gång samtidigt, för att få inspiration till de egna skrivprojekten och för att få låna andras perspektiv på världen. En tant som är glad i livet och låter sina tankar tänkas färdigt innan nästa kommer farande.
Jag är hon om ett halvsekel, tänker jag tyst för mig själv, när jag står bakom henne i kön och lite diskret drar in hennes parfym av mandarin och mint. Plötsligt blir jag lite dimmig av doften och glömmer både stress och svett. Men att stå i en långsam kö och bli lite avundsjuk på en fantasitant är ganska fånigt, inser jag.
Att längta efter fina ostar och frukostar med guldkant, långa morgnar med tidningen och smulor på duken, och inte istället njuta av det jag har idag. För så småningom kommer säkert mina år som fina damen också, och vem vet, kanske står en annan tant bakom mig i kassan och drömmer om att hon är jag – för 50 år sen?