Dömle herrgård - en miniweekend i Värmland

Resan var en pressinbjudan från Dömle herrgård. Alla åsikter och tankar i inlägget är som alltid mina egna.

Med de mjuka, grågröna bergen som kuliss och ängarna som vida, våta filtar runt omkring, syns byggnaden på långt håll från vägen. Bländande vit ligger målet för vår miniweekend, Dömle herrgård, mitt på den värmländska slätten. Vi passerar två tranor som ljuder sina vårskrik och en rådjurstrio skuttar oberört mellan åkrarna. Det är en solig dag i mars och naturen börjar vakna till liv efter vintern.

Jag undrar om det var så här Katarina Bengtsdotter också mötte Dömle herrgård år 1446. Då var det visserligen en gård som hette Småris, men sjöarna, skogen och bergen var desamma. Hon kom från Närke och hade just gift sig med Sigge Trut i Värmland. Han ägde gården men gav det till sin fru i morgongåva. Katarina blev därför ägare till det som la grunden till dagens Dömle herrgård.

Från gård till bruk till folkets park

Hundra år efter Katarinas tid byggdes två smedjor till på gården. Ytterligare hundra år senare tog greve Löwenhielm över både gården och smedjorna och förvandlade allt till en herrgård. Så småningom anlades både kvarn och såg och bruket blomstrade. Ägaren ville att herrgårdens trädgård skulle vara “folkets park” så han byggde karuseller och gungor. Byborna strömmade dit från socknar långt bortifrån och de rodde till och med över sjöarna med spelemän i båtarna. Herrgården sjöd av liv och glädje. Dåvarande ägaren till herrgården sägs till och med ha blivit lugn av folkets tjo och tjim:

När det stojar som mest, sover jag som bäst
— Dåvarande ägare till herrgården, Carl Elis Andersson

Ett herrgårdsdygn i ljuvaste tystnad

Till skillnad mot herr Andersson på 1700-talet, är det tystnaden som välkomnar och lugnar mig här. Suset från stora vägen har slukats av de stora skogarna och nu knastrar bara gruset under våra fötter. Inte ens en trana vågar sig på ett vårskrik för att bryta den totala tystnaden. Samma stilla och sköna ljudlöshet kommer hela dygnet på Dömle att gå - men det vet vi inte än, först är vi nyfikna att se oss omkring på herrgården!

Herrgårdsstil från flera sekler

Dömle herrgård består av flera byggnader, som flyglar, konferenslokaler, spa, gym, en kyrka samt egen park med badplats. Det finns 66 hotellrum och en restaurang för 120 personer. Spa-avdelningen är nybyggd med bastustuga och utomhuspool som har utsikt över Smårissjön. Vi bor i en av flygarna och har utsikt över samma vidder som Katarina en gång i tiden säkert stod och spejade ut över.

Innan middagen går vi husesyn i herrgården. Knarrande trappor leder oss uppför tre våningar med inredningsstilar från de senaste seklerna. Guldet glimmar i ljuskronor och fåtöljtassar och kristallglasen blänker ikapp med spegelsalarna. Alltsammans ramas in av tunga sammetsgardiner och tjocka mattor i rubinrött och granskogsgrönt.

Trerättersmiddag och trehundraårig vinkällare

Vid matsalen ligger 1700-talsägaren Carl Elis Anderssons vinkällare, som gäster får besöka. Vi nöjer oss dock med vin i glasen och får snart in maten. Ett par snittar av sesamfrön med puré på jordärtskockor inledde middagen. Sen kom förrätterna: skaldjurssoppa toppad med räkor och västerbottenpaj med löjrom och rödlök. Huvudrätterna var denna kväll gös och potatis duchesse och en kalvfilé med rödvinssås. Maten var otroligt god och matchade så bra till miljön runtomkring oss: de vita dukarna, de klirrande silverbesticken, den sprakande brasan och den totala stillheten utanför fönstren.