En dalasommar

"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder: kom till oss ty denna jorden den är icke riket ditt."

Orden är poeten Dan Anderssons, ur dikten Tiggaren från Loussa. Han sjöng visor om naturen, sommaren och landskapet i sitt hjärta, Dalarna. Året var 1917 och nu, nästan hundra år senare, är Dalarna fortfarande symbolen för sommaren i sin allra svenskaste form.

Vi delar kanske inte fallenheten för poesi, Dan och jag, men däremot delar vi den ständiga hemlängtan till Dalarna. Jag är uppvuxen i Borlänge, en grå industristad enligt mångas förutfattande meningar men också knutpunkten för de djupa skogarna och de blånande bergen runtomkring.

Dalarna har länge varit en turistdestination med starka kopplingar till både historia och kultur. Kurbits och kullor. Knätofsar och masfrillor. Dalahästar och knäckebröd. Glittrande sjöar, röda stugor och solgula rapsfält. Borlänge är, tillsammans med syskonstaden Falun, centrala punkter i landskapet och samsas om sjön Runn.

Borlänge är svensk sommar för mig. Även om jag inte bor kvar i min barndoms stad, vill jag varje sommar åka tillbaka till stugan vid Runn och se den här utsikten, om och om igen:

 Att sitta på en sten vid en sjö i en skog...

Att sitta på en sten vid en sjö i en skog...

Sommaren är som bekant kort och ska tas vara på. Det är precis det jag tror att Dan också gjorde. Genom dikten blev sommaren evig och vad som fanns där bakom bergen, bortom blommorna och sången, får vi visst aldrig reda på…

Zmarta har tagit fram ett sommarstadsindex där du kan få tips på vart du kan åka i sommar eller kolla in din egen stad. Hem till barndomens glittrande sjö eller upptäcka ett nytt smultronställe? Svara på ett par frågor på deras hemsida, så får du också veta var du får mest valuta för dina semesterpengar.

Var upplever du helst den svenska sommaren?