Bland tystnad och träd i Tyresta nationalpark

Bland tystnad och träd i Tyresta nationalpark

Jag är på väg ut från city och vill helst lämna mitt stressande tempo och storstadens puls bakom mig. Hitta naturens lugna rytm och skogens svalka istället, eller kanske låta dem hitta mig? Utflyktsmålet är Tyresta nationalpark. För många tusen år sedan låg Stockholm mitt i urskogen - nu ligger istället urskogen mitt i Stockholmsregionen.

Read More

Bästa tipsen för frukost i det fria + fantasiord som felar med flit

Bästa tipsen för frukost i det fria + fantasiord som felar med flit

När senast var du en dagvarlig, nufiken stundägare? Ja, det är lika felstavat med flit som det är fullt av fantasi. Att vara nyfiken på nuet, varsam om dagen och ägare av stunden, är inte konstigare än vad det låter - men när var du det senast, om du egentligen tänker efter?

Read More

Inte visste vi att de var livet - de gråa dagarna med sot och skog

Inte visste vi att de var livet - de gråa dagarna med sot och skog

Det är en söndag i februari, himlen drar djupa suckar och andas ut blöta vindar och tunga moln. Juleljusen har slocknat för länge sen och den vita snön har blivit smutsigt grå. Jag borde längta till att resa bort. Jag borde iallafall planera för resor. Jag borde väl åtminstone väl drömma om dem?

Read More

På två hjul bland chilenska vingårdar

En reseguide för dig som vill ha fart och fläkt, vackra vyer och gott i glaset. Häng med till Chiles heliga vindistrikt San Antonio.

Med farten vinande i öronen och svett som slickar mig i nacken, susar jag nedför backen. Högerhanden är redo att krampa tag i handbromsen men cykeln skär följsamt kurvan innan jag ens hinner förstå att den lilla grusvägen ändrar riktning.  Det är mina ben som trampar, men själv är jag någon annanstans. Blicken sveper över utsikten och i tankarna trängs superlativen. 

Jag är fascinerad och förtrollad av den väldiga dalen som ligger framför mig. Bergen som mjukt sluttar nedåt och möts på mitten, bäddas in av smaragdgröna buskar och slingrande grönska. Dimmiga slöjor smeker vinfälten och längst bort i San Antoniodalen, där bergen till slut flätas samman, är molntäcket tjockt likt sockervadd.

Vinprovning på Matetic Vineyards

Vingårdarna Matetic i Chile drivs av en kroatisk familj som förvandlade sin passion till produktion för 15 år sen. Vinerna har rena toner och hög koncentration av smak. Mest kända är de för sin Syrah, som var Chiles första så kallade cool climate syrah.

På vinprovningen lär jag mig vinprovartricket ”smell-swirl-smell” och luktar, snurrar på glasets fot, luktar igen. Nya dofter och smaker smyger fram. Om den första sippen fick mig att tänka på sträva krusbär och ett uns av rostade mandlar, kommer en smakboom av örter och soltorkade tomater fram efter lite snurrande. Det röda vinet är smakrikt och blygs inte i munnen:

- Chilenska röda viner vill ha starka smakkompisar, som choripan och pebre, säger sommelieren som håller i provningen.

Har Matetics vinexpert just tipsat oss om att deras bästa vin ska drickas till korv med bröd?! Ja, hon intygar att den feta, kryddiga korven choripan med den chiliheta pepparn pebre, är rätta matchningen för vinet.

Heligt och dyrkat hos Casa Lapostolle

Vårt andra stopp ligger drygt 2 timmars bilfärd bort från Matetics vingård - Casa Lapostolle. Det är nästan en helig plats för vinkonnässörer – och även för oss andra som inte riktigt har smaklökarna för så fina viner.  Känslan av att beträda en smått välsignad plats är påtaglig. Här är druvorna dyrkade och skördetiden är närmast en religiös högtid. Byggnaden i sig är ett tempel med sina tinnar och torn, kanske dedikerat åt vinguden Dionysos?

Oavsett om man är troende eller bara törstig, är besöket på Casa Lapostolle en upplevelse utöver det vanliga. Med hela San Antoniodalen framför ögonen, kvällssolen som glittrar in vinglaset och vinden som pustar dofter av timjan och rosmarin, är det nästan svårt att njuta av alla intryck samtidigt. Jag får se mig mätt på utsikten, lukta tills näsan tröttnar och sen låta smaklökarna gotta sig på tallriken och i glaset.

Lapostolles tinnar och torn liknar en modern kyrka - kanske är det på sätt och vis vad det är?

Colombia: vykort från Salento

Tidlösa dagar i Salento.

10 juli 2016, Salento.
Hej därhemma!

Vi är i Salento, mitt i Colombias kaffedistrikt, och njuter av naturen och lugnet. Våra dagar ser ungefär ut såhär som på bilden: hängmattor, strålande sol och med sällskap av några kossor på gården. Tuppen väcker oss i ottan och det luktar nystekt arepa med smör från köket.

Vi vaknar, äter, vandrar, slappar, äter igen, läser, somnar. I ett så klocklöst landskap som det här, har vi hittat en rytm som varken styrs av minuter eller timmar. Så skönt att bara vara utan att behöva göra. Det tar ett tag att hitta ro, men vissa platser har det där fridfulla över sig - som Salento. 

Snart åker vi söderut till arkeologiska mysterier och stjärnklara öknar. Vi hörs, ciao!

Colombia: 5 svindlande vandringar

Det är något visst med att vandra. Att upptäcka nya länder till fots och vara mitt i naturen. Colombia visade sig vara ett vandringsvänligt land med svindlande höjder och svettiga stigar. Här är mina 5 bästa tips för vandraren!

Valle de Cocora

I södra Colombia ligger Valle de Cocora. Valle betyder "dal" och det är just vad det är - ett skålformat landskap med världens högsta palmer, vaxpalmerna. Naturen skiftar från sammetslen stäpp till vild och vacker urskog. Vi vandrar genom snår och vattenfall och slutligen till bergens bitande vindar och kala hjässor. 

Tuff vandring upp till toppen på 2860 meters höjd.

Från Valle de Cocora, till Acaime och vidare till Finca La Montaña tar vandringen cirka 6 timmar. Det är en tuff tur, speciellt på 3000 m.ö.h. Att andas är som att aldrig bli mätt på luft och stegen är som att vada i sirap. Syret räcker inte till och huvudet snurrar. Höjden påverkar alla olika och vet du i förväg att du är känslig, köp kokablad och tugga på under vandringen mot toppen! Det lindrar och lättar, finns att köpa i varenda gathörn i bergsbyarna. 

Vaxpalmerna är Colombias nationalträd och kan bli upp till 60 meter höga.

Vaxpalmerna ser lustiga ut från ovan. De liknar ljusen på en födelsedagstårta, när de skjuter upp ur den gröna marsipanen med palmkronorna som flammande lågor på toppen. Väl nere i dalen är de dock svindlande höga och jag kände mig som Teskedsgumman i jämförelse med deras 60 metrar rakt upp i skyn. 

Från böna till kopp i San Agustín

Vi åkte till San Agustín i södra Colombia för att, likt alla andra, kolla in de mystiska, tusenåriga stengudarna. Men istället åkte vi därifrån med minnen från en av de finaste vandringar jag gjort. Rätt snabbt drabbades vi nämligen av stensyndromet, du vet, har man sett en har man sett alla...

Så vi skippade den arkeologiska parken och upptäckte den makalösa naturen omkring istället. Utan kartor och gps, men med full frihet och all tid i världen, vandrade vi bland rader av kaffebuskar och busiga björnbärssnår. Bonden Marcos fick oväntat besök i sin trädgård när vi ramlade in. Han visade stolt upp sina bönor, som snart kanske hamnar i en kopp nära dig?

Tayrona National Park

Nationalparkernas nationalpark. Där det salta Karibiska Havet möter Sierra Nevadas djungelberg ligger Tayrona i norra Colombia. "Du har inte varit i Colombia om du inte har varit här", säger de.

Vi har köat en halv dag, vandrat resten av dagen och betalat saftiga summor för att komma in i parken. Förväntningarna är minst sagt höga - men det är värt det. Landskapet är som taget ur Jurassic Park och de paradisiska stränderna flätas samman av gigantiska stenar och snårig skog. Förutom att slumra på stränderna och knäcka kokosnötter, går vi till den gamla indianbyn Pueblito. Det är en svettig tur på några timmar, där vi får sällskap av apor och kameleonter. 

Vi stannade ett par nätter och tältade på Don Pedros camping. En morgon köpte vi frukost från ett skjul där doften av hembakat bröd spred sig över hela stranden. Bullarna var varma, direkt från ugnen, och kaffet nyrostat. Det var och förblir mitt bästa matminne från Colombia!

Den eviga våren i Medellín

Colombias näst största stad var länge världens farligaste. Idag har Medellín städat undan de mörka spåren av knarkhandeln och drogkartellerna och har återtagit sitt smeknamn "den eviga vårens stad". Det är ljust, sprudlande och svalt - precis som den finaste vårdagen.

Vi flyr människomyllret i Medellíns miljoncentrum och tar linbanan till Parque Arví, en park som är så stor att ordet "park" inte räcker till. I detta stora naturområde försvinner stadens sus och fåglarnas orkester blir ett skönt soundtrack denna långa, soliga söndag.

Mångmiljonstaden Medellín tystnar på bergets topp.

Cuidad Perdida - hardcorehike

För dig som vill slåss med jättemyggor och klafsa till midjan i lera är vandringen till la Cuidad Perdida den perfekta turen! "The Lost City Trail" är Colombias svar på Inkaleden och tar ungefär 5 dagar. Vi utmanade oss inte med den här hardcorehike denna gång, men sägnen om staden som försvann och guldet som finns kvar lockar mig fortfarande... 

Stad av ljus som skimrar från ovan.

Smultronställen i hjärtat av Sverige

Smultronställen i hjärtat av Sverige

Det vackra lilla ordet "smultronställen". Hur skulle du beskriva och översätta det? Från den somriga svenska betydelsen till ordagrant på engelska: places of wild strawberries? A stressless spot hidden and discovered by you only? A place returned to for solace and relaxation? Nej, det blir inte mycket känsla kvar i ordet. Bättre då att uppleva smultronställena själv.

Read More

Allt om Thailand: i korthet eller helhet

Det här är en resumé av resan till Thailand. Läs den sammanfattade versionen här, eller läs mer om varje del genom att klicka på länkarna i slutet av styckena.

Thailand i korthet

Bangkok nattetid från hotellets balkong.

Bangkok nattetid från hotellets balkong.

Bangkok gav mersmak. Mina starkaste minnen är den glittrande natten och utsikten från skybaren, över staden som aldrig tycktes ta slut. Jag minns också särskilt mopedmyllret på gatorna och matoset från gatuköken. I Bangkok fick jag min livs första thaimassage. Mer om mina tankar (och tarmar) efter massagen.

 

Chanthabun i dagsdimman.

Chanthabun i dagsdimman.

I Chanthabun Riverside Community (Chantaburi), upptäckte jag ett Thailand jag inte trodde fanns! De charmigt slitna kvarteren, hippa caféerna och boutiquehotellen skapade en känsla av "stad i staden". Historien känns som en del av nutiden och beskrivs som "back to the Chan way of life". 

Mer om Chanthabun.

Tre kusiner på rad.

Tre kusiner på rad.

Chongfolket i byn Chong Changtune (Trat) är som en ett kombinerat etnomuseum och besöksmål. De lever som deras förfäder gjorde för flera hundra år sedan och är stolta över att visa upp sin unika kultur. Vi provade ett traditionellt naturspa med lera, ånga och örter och åt en typisk lunch med curry på bananstam och kryddig fläsksås. 

Mer om Chongfolket - kommer snart!

sticky_rice_thailand_sannarosell

Jag lärde mig äta ris. Iallafall klibbigt! Från envis motståndare till ris i allmänhet blev jag en sticky rice-fantast. Den thailändska efterrätten med sött ris, salt kokos och syrlig mango sitter för evigt i hjärnans smakminne.

Mer om thaimaten och smakerna.

Sist men inte minst -  mina topp tio fotominnen från Thailand

 

Resan var en del av kampanjen #AmazingThailand i samarbete med Tourism Authority of Thailand. Åsikter och bilder är dock alltid mina egna.

Min dalasommar rimmar fint med Dan Anderssons poesi

Min dalasommar rimmar fint med Dan Anderssons poesi

Dan Andersson sjöng visor om naturen, sommaren och landskapet i sitt hjärta, Dalarna. Året var 1917 och nu, nästan hundra år senare, är Dalarna fortfarande symbolen för sommaren i sin allra svenskaste form.. Vi delar kanske inte fallenheten för poesi, Dan och jag, men däremot delar vi den ständiga hemlängtan till Dalarna.

Read More

Att jobba som journalist i Ecuador: potatispojkar, skönhetsmissar och röda sidor

Att jobba som journalist i Ecuador: potatispojkar, skönhetsmissar och röda sidor

Ecuador ligger mig lite extra nära hjärtat eftersom jag bodde där en period och jobbade som reporter på dagstidningen El Norte. Ecuador är därför inte så mycket semesterland för mig, utan mina minnen är framförallt från vardagen och jobbet. Blickar jag tillbaka känns de "helt vanliga arbetsdagarna" smått surrealistiska - potatispojkar, skönhetsmissar, trafikolyckor och äventyrare i en salig blandning.

Read More

Det här vill du veta innan du åker till Kuba

Maten, vädret, valutan, boendet... Att åka runt på Kuba blir så mycket roligare (och enklare) med ett par värdefulla tips på resan:

Den kubanska maten

Mat på Kuba stavades länge (och stavas fortfarande) först och främst ransonering. Med många decennier av begränsad mängd ris, kyckling, bönor, kaffe, ägg och socker är det förståeligt att kubansk mat inte vinner några kulinariska priser. De flesta kan idag äta sig mätta, men mängden  - och framförallt kvalitén - på maten skiljer sig mycket beroende på vilken valuta du betalar i.

Tostones, dubbelfriterade matbananer med mängder av salt.

Olika valutor på Kuba

På Kuba gäller olika valutor beroende på vad du handlar och vem du är. Till slut gav jag upp att försöka begripa systemet, men såhär funkar det i teorin:

  • Pesos cubanos (CUP) är den lokala valutan som används av kubanerna själva. Ris och bönor tre gånger om dagen kostar då motsvarande några kronor och en kula glass på ett "kubanskt" café kostar 10 öre. På vissa "kubanska" ställen, som bio och marknader kan också utländska besökare betala med cubanos (men räkna med att köa i evighet - något som inte behövs med den andra valutan...) 24 cubanos är 1 convertible.

  • Pesos convertibles är icke-kubanernas valuta och har en fast kurs mot dollarn. Rikare kubaner köper t.ex. toalettpapper, leksaker och elektronik med den här valutan. Den är desto dyrare, men en dagens rätt betalat i ger nästan lika mycket kyckling som ransoneringen erbjuder per månad...

Rom - symbolen för Kuba

Kombinationen rom + Kuba är mycket mer än bara mojitos. Det är nog mest Hemingways förtjänst att rom- och myntadrinken förknippas med Kuba. I verkligheten har ju väldigt få kubaner råd med cocktails utan dricker sin rom som den är. Ren och bärnstensfärgad. 

Havana Club är för många lika med kubansk rom, men glöm inte märken som Santero och Santiago de Cuba.

Canchanchara är staden Trinidads typiska cocktail med rom, honung, lime och soda som traditionellt dricks ur en kopp av keramik. 

Bilarna på Kuba

Korallrosa, ärtgröna, himmelsblå och kanariegula vrålade Buicks och Chevrolets omkring på gatorna och pyste avgaser. Och när de inte rullade, stod de huller och buller i stan och blev lappade och lagade. Alltid ompysslade och putsade för att likt troféer återigen kunna vråla och pysa. Turisttaxis är ofta bilar av den här typen, medan skruttiga vita Lador är billigare men inte lika "fräsiga" att åka i. Gulsvarta Lador kör vanligtvis bara kubaner men stannar ibland för utlänningar.

Amerikanska bilar, givetvis prydda med revolutionära symboler.

Bo i casas på Kuba

Att bo "hemma hos" och verkligen dimpa rakt ner i kubaners familjeliv var helt klart det bästa med resan. Vissa casas particulares är populärare än andra, och standarden därefter. En del behöver man boka långt innan (speciellt i högsäsong) medan andra casas går bra att snacka sig fram till på gatan. Någon har alltid en kusin som har en ingift moster som har en tältsäng över... Symbolen för casas particulares ser ut såhär:

Lantliv och liftning på Kuba

På Kubas landsbygd är det hästdroskornas lugna lunk som bestämmer tempot. Inget går snabbare än det rytmiska klapprandet av hovar, och "hästbussen" kommer när den kommer. Annars, upp med tummen på kubanskt vis och använd det statliga liftningssystemet. Bilar i statens tjänst är skyldiga att plocka upp liftare och det finns till och med arbetare som organiserar köer och turer. De kallas amarillos (gula) på grund av sina gula skyddsvästar.

Skolbussen på Kubas landsbygd är givetvis en hästdroska.

Playa Larga

På öns södra kust ligger Playa Larga, en sömnig fiskeby som har vaknat till liv sedan alltfler kubaner gjort om sina hem till casas particulares. Trots att fler och fler americanos (som är samlingsnamnet för alla vita utlänningar) syns i byn, är vardagslivet kvar i sin stilla lunk. Det var en skön paus att komma hit från Havanna och få somna till syrsornas sång istället för storstadsbrus. Dock ligger Playa Larga nära nationalparken Cienaga de Zapata som är träskmark där kusthoppare och andra kryp, knott och mygg lever loppan. 

Playa Larga är en sömnig fiskeby längs södra kusten.

La Boca

La Boca är ett annat litet paradis på Kuba. Byn ligger strax utanför Trinidad och är i princip ett gäng hus längs (den enda) grusvägen. La Boca har varit en sommarby för kubanerna själva, men allt fler familjer rustar nu upp sin gamla sommarstuga för att kunna erbjuda mat och husrum åt turister.

La Boca, Trinidad

Inte bara sol på Kuba

Vädret på Kuba skiftar och behöver inte alls betyda solsken och klarblå himmel bara för att deras varma vinter börjar i november. Det är förstås alltid varmt och fuktigt på Kuba, men under orkansäsongen (juni-oktober) kan det vara skyfall och storm. 

Jag känner nästan smaken av de söta, smöriga frukterna igen när jag skriver om Kuba. Oftast är de små minnena de godaste, så med en 5 kilos papaya i knät sätter jag punkt för den här texten och tackar Kuba för den här gången. Hasta la prómixa!

papaya on Cuba

En oupptäckt del av Spanien: Vilafamés - del 1

En oupptäckt del av Spanien: Vilafamés - del 1

Jag lämnar 2000-talets Barcelonas buller och brus bakom mig och åker två timmar söderut. Den korta resan till trots kunde kontrasterna inte vara större. Från storstadens rusande tempo till den lugna lunken. Från trafikstockningar till skumpiga skogsvägar. Från trängsel bland turister till vänliga nickar på torget. Välkommen till den medeltida byn Vilafamés.

Read More