Mormors resor: Portugal på 50-talet och idag
Mormor som vilar på en fiskebåt.
“Då knyter du näven i fickan - ordentligt!” Jag minns så väl mormors råd till mig. Jag skulle flytta till Spanien som utbytesstudent och var lika nervös som förväntansfull. Hon visste nog av egen erfarenhet att det inte skulle bara bli roligt, utan även tufft. Oj, vad jag knöt mina nävar det året.
Men också: oj, vad mycket det gav mig. Jag lärde mig saker jag knappt visste att jag ville veta. Blev intresserad av saker som har format mig till den jag är idag. Skapade möjligheter som jag inte ens vågade drömma om då.
Jag har alltid fascinerats av mormors resor, lyssnat till dem som om de vore äventyr i sagor. Liftandet på franska Rivieran, ridturerna på skotska hedarna, vardagslivet i London och så alla resor kors och tvärs över världen som flygvärdinna på SAS. Hennes berättelser har jag sparat på en särskilt plats i hjärtat.
Tidigare resor i mormors minne
Jag tror jag anar hur det kändes när hon reste. Inför, det där pirret i magen, förväntan i luften och kolsyrat i blodet. Väl på plats, de varma vindarna och luften som luktar okänt men nyfiket. Efteråt, minnena som marineras och vetskapen om att ha grejat det. Ännu en gång. Var det så det kändes, mormor?
Jag har skrivit på bloggen om mormor förut. Vi åkte till Edinburgh, där hon jobbade som au pair, och jag fick en glimt av hur hennes liv skulle kunnat varit där. Mormor berättade mycket för mig om livet som ung barnflicka i Edinburgh och ridturerna på skotska landsbygden. Trots att bilderna är svartvita kan jag nästan se hur gröna kullarna måste varit där hon galopperade fram!
Lissabon för mer än ett halvsekel sedan
Nu ska vi däremot resa mer än ett halvsekel tillbaka i tiden, till Portugal. Min mormor och morfar var där 1956, en resa som egentligen var oplanerad. De hade bokat bröllopsresa till södra Frankrike men på grund av flygplatsfel fick de landa i Prag istället. Därifrån blev det istället resa till Zürich och vidare till Portugal!
Jag var i Lissabon förra året och fick till min stora glädje se de här gamla bilderna efteråt. Det blev så tydligt att det är samma stad som andas samma luft. Många byggnader är likadana och fortet är detsamma. Men gatorna, bilarna, reklamen, människorna, möjligheterna, menyerna och så mycket annat är helt annorlunda. Visst är det häftigt att se en stad så lik men ändå så annorlunda?
De nyare bilderna är från min och Jessicas weekend i Lissabon förra året.
