Fika på portugisiska: Pastel de nata på Confeitaria nacional

Fika på portugisiska: Pastel de nata på Confeitaria nacional

In kommer ett fat med ett litet, svagt bränt bakverk som glänser i gult. Kanterna är knapriga men fyllningen ser smörigt mjukt ut. För att ha blivit utnämnd till det portugisiska nationalbakverket ser denna pastel de nata rätt oansenlig ut, men det ska visa sig vara en gulglänsande och kaneldoftande historia.

Read More

Vart är vi på väg? Åk spårvagn i Lissabon

Vart är vi på väg? Åk spårvagn i Lissabon

Signalhornen pinglar, växlarna väser. Gula, gnisslande och gamla åker de uppför branta backar och runt snäva hörn. De flätar samman Lissabons olika delar med sin slingrande räls och ger oss en kulturell shot och snabbkurs i stadens historia. Det finns många olika spårvagnslinjer (och även tunnelbana och buss) men en är något särskilt – nummer 28E.

Read More

Bakom det färgglada kaklet: varför Portugal är melankolins hemland

Bakom det färgglada kaklet: varför Portugal är melankolins hemland

Färgstarkt, hjärtligt, varmt och… sorgset? Det sägs att Portugal är melankolins hemland och efter bara en helg i Lissabon vågar jag påstå: ja, det finns en gråskala som tynger bakom de där kanariegula och piggelingröna husen. Kalla det vemod, sorg eller tungsinthet. Men jag vågar också på mig en teori om varför det kan vara så – och hur den portugisiska sorgsenheten samtidigt är både djup och vacker.

Read More

Hemma hos mig: storyn om det portugisiska porslinet

Hemma hos mig: storyn om det portugisiska porslinet

Hälsar du på hemma hos mig, kommer du nog ana att det bor en resenär där. Jag har ett par reseminnen som har följt mig från flytt till flytt. En filt i alpackaull från Peru är en sådan, tre kalabasser för mate från Ecuador är några andra. Ytterligare ett exempel är det här porslinet - men det är ett lånat minne som jag har gjort till mitt eget.

Read More