Om att våga

Jag skrev om att vara rädd och ni läste, kommenterade och hörde av er. Det kändes skönt! Inte att ni också är rädda då och då förstås, utan att vi är fler som kanske vill mer än vad vi vågar ibland.

Hur som helst, vet ni vad jag gjorde? Jag anmälde mig till ett milen-lopp (12 april, save the date!), skickade frilansförslag hit och dit och skrev klart den där delen av boken som har väntat så länge. Ett, tu, tre - det var min läskiga lista. Vad har du vågat på din lista på sistone?

In other words: I wrote about being afraid and many of you wrote back, commented and told me about your fears. It felt good not being alone! Seems like many of us sometimes want more than we actually do. Who know what I did? I signed up for a 10k-run, send a lot of articles ideas to editors and finally wrote that book. My scary list didn't seem so scary any longer.

bengt

 (Eller var det strutsbilden i det tidigare inlägget som lockade läsarstorm? Här får ni Bengt, en luden liten fjäderboll som kläcktes under min sommar som strutsskötare. Namnet fick han av mig efter många liknelser till min morbror...)