Vart vi än går i Aten, är det som att någon ständigt spanar på oss. Någon med allsmäktig blick, någon högt uppifrån, någon mellan jordelivet och himmelriket... Jag kan inte släppa känslan av att vara lite iakttagen, tills jag höjer blicken - mot klippan - och förstår varför.

Akropolis. Templet Parthenon byggdes högst upp på Atens klippa Akropolis, för att stadens beskyddande gudinna Athena skulle ha ett övervakande öga på atenarna. Så givetvis är det Athena som, fortfarande 2500 år efter att hennes "klippstad" byggdes, har uppsikt över staden och följer mig med blicken.

Gudalik gloria över Akropolis.

Athenas utsikt från Akropolis

Från vår hyrda lägenhet har vi fantastisk utsikt över Akropolis. Vi ser dygnets timmar och skiftande färger svepa över klippan - från morgonens rodnad till middagssolens bländande ljus och sist den glittrande solnedgången. På avstånd ser jag templen och förstår varför människor i årtusenden kan ha föreställt sig en gyllene gloria kring Akropolis.

Även på nära håll är klippan och templen häftiga att uppleva. När vi besöker klippan kommer vi nära och kan verkligen se stenbyggnadernas sprickor och tusenåriga skavanker. Väl uppe på Akropolis är vi halvvägs till himlen och ser jag Athenas vida utsikt: hela den grekiska huvudstaden, berget Pentelikon där marmor till templen hämtades och det öppna havet som skyddade staden från fiender. Nedanför mina fötter myllrar miljoner människor i Aten, kanske känner någon sig iakttagen, som av en allsmäktig blick? Kanske är det Athena, kanske är det jag. Det är bara gudarna som vet.

Katedralen Metropolis i mitten av myllret av Atens centrum.

Prästerna fick sitta på första parkett på teatern.

Dionysosteatern och Aristoteles walk & talk-skola

"Oh, the god of pleasure!" utropar guiden plötsligt och gör en teatralisk gest med ett vinglas i fantasin när vi närmar oss den berömda amfiteatern. Den är uppkallad efter Dionysos - dramats, vinets och njutningens gud. Hit kom både arbetare och adel för att se på komik och tragik. Prästerna satt på första parkett, med namnet inristat på sin stol. Idag spelas inga dramer här, men på teatern Herodes Atticus kan man än idag - 2000 år efter att det byggdes - fortfarande gå på operor och andra musikevent sommartid.

En minnessten med texten Peripatos fångar min blick. Jag får veta att det betyder "gå omkring" och var Aristoteles filosofiska skola, som också låg här. Han ville att eleverna skulle gå runt Akropolis när de diskuterade filosofin - därav namnet. Antikens svar på walk & talk, kanske?

Parthenon - synvillor och skattkammare

Templet Parthenon står stadigt på sina 46 pelare och jag förvånas över hur linjärt raka de ser ut att vara. Men - det är bara en optisk synvilla. Egentligen lutar alla pelare något, så att mitten på alla sidor är högre än hörnen. Mer exakt hur, och varför, Parthenons geometri är en luring lämnar jag åt Google att besvara.

Aten kom att invaderas många gånger under de tusen år som följde efter att Parthenon byggdes. Olika religioner, språk och kulturer har format templet som varit både moské, kyrka, krutförråd och skattkammare under åren.

Tips till besöket på Akropolis

Var där tidigt för att slippa köer och undvika de varmaste timmarna.
Akropolisklippan är omringad av en "park" med många historiska skatter och ruiner. För att komma in i både parken och upp på klippan, köper du biljett för 10 euro (vuxen) och har fritt fram att upptäcka världsarvet på egen hand.
En guidad tur är dock ett hett tips. Jag fick ut mycket mer av dagen genom att lyssna på och fråga guiden. Det kostade 10 euro/person och var på engelska.
Det finns inga toaletter eller mat att köpa inne i parken - så gör vad du måste innan.
Vintertid blåser det ordentligt uppe på Akropolis och sommartid gassar solen, så klä dig smart.