Skriver sista sidorna i Barcelona - för den här gången

Snart är ännu ett spanskt kapitel i "boken om mitt liv" slut. 

Barcelonakapitlets sista sidor klottrar jag fulla av intryck och minnen, handstilen är knappt läsbar och bokstäverna slåss om de få tomma ytor som finns kvar. Med andra ord, det händer mycket just nu och - tro mig - det är ett heltidsjobb att hinna med att skriva de allra sista sidorna!

När jag kommer hem ska jag sova i hundra år. Världshistoriens längsta siesta, inte ens Törnrosa skulle kunna slå den. Men här och nu sover jag helst bara när jag måste. När ögonen är grus och hjärnan är gröt. Jag vet egentligen att jag borde blunda, vila och koppla av ibland men det rimmar illa med de få sidor som återstår. För ibland är livet för roligt att leva så sömnen bara blir en tidskrävande och långtråkig väntan på morgonen.

Kroppen speedar på och hjärnan hungrar efter mer. Men vid dessa grusiga och grötiga stunder på kvällen, när det finns tusentals otänkta tankar att tänka och ännu inte provade saker att göra, se, smaka, lukta, testa, känna - så tar det tid att landa. Så landa får jag göra när jag bokstavligen har landat på svensk mark, tills dess fortsätter jag att fylla jag kapitlets sista blanka ytor med Barcelonabarcelonabarcelonabarcelonabarcelona....