Kubanska röster
Min bild av Kuba var, och är fortfarande, dubbel. Men det jag hade sett fram emot mest på resan blev också det som gav det starkaste intrycken: kubanerna själva. När vi reste runt bodde vi i casas particulares, alltså enklare pensionat i helt vanliga kubanska hem. Jag fick chans att prata mycket med familjerna och höra om livet "inifrån".
“Jag har en vän som bor i Italien. Han är egentligen härifrån, och hälsar på mig en gång om året. Då tar han alltid med ett fiskespö och nät till mig, för jag behöver det när jag jobbar. Själv kan jag ju inte köpa sånt här, det går ju inte.”
“Jag vet inte hur man surfar för jag har aldrig lärt mig. Allt vi behöver veta får vi lära oss i skolan. Men jag har hört att det finns något som heter Facebook, stämmer det?”
“En brödbulle om dagen per person. De görs på mjöl som smakar skit, men vill du ha gult och fint bröd får du betala därefter. Det är så ransoneringen funkar.”
“Kan jag få en penna? Tack. Jag skissar porträtt av människor som går förbi på gatan, men det är så svårt att få tag på pennor här.”
“Det är bra att fler som er åker till Kuba. Turister är bra för turister har pengar. Men amerikanerna... Kommer de så kommer säkert knark och vapen också.”
Läs mer om Kuba
För några år sedan bilade vi på Kuba med hyrbil. Den kubanska bilkulturen var något helt annat än hemma i Sverige - annorlunda och väldigt mycket roligare! Vi lärde oss en del om det kubanska sättet att köra bil och fick en del tips längs vägen. Dessa tips, och lite om det kubanska liftandet, kan du läsa om i det här inlägget.