På hösten är det alltid något väder att tala om. Antingen är det en varma vindar, krispiga morgnar eller iskalla kvällar. Det är antingen regnrusk, solsken eller till och med snöstänk. Vädret är märkvärdigt på ett sätt som sommaren aldrig är, till exempel. Höstväder gör sig inte till. Det bara är - och vi får vackert finna oss i det.

En lördag i april åkte vi den knappa halvtimmen från Örebro för att vandra bland hundraåringar i Garphyttans nationalpark. Det är fascinerande att de gamla träden har stått här i så många år. Hundra, kanske till och med hundratals! De har levt genom flera världskrig, politiska revolutioner, tekniska uppfinningar, klimatkriser och nu även en pandemi. Och här står de så stilla. Tysta. Lugna.