Kuba - ett annat Havanna

Kolonialpalats i hela den karibiska färgskalan. Salsarytmer som letar sig ut bland folkvimlet. Torg som luktar starkt, kubanskt kaffe och Pantalamera-gubbar med cigarrer i mungipan.

Ja, jag trodde nog Havanna skulle likna min kubanska drömbild. Men staden var annorlunda - inte sämre - och helt klart värd ett par reflektioner i backspegeln. 

Mat på lokala marknader kostar olika, beroende på vem du är och vilken valuta du handlar med.

Vardagsliv på Havannas gator.

Vardagsliv på Havannas gator.

Fantasibilden av ett Havanna i regnbågens alla färger blev något annat. Gamla stans kvarter var slitna, spruckna och smutsiga – men kanske desto verkligare? Visst fanns det klickar av färg här och där, men jag tyckte snarare det var människorna själva som var färgstarka. Det var liv och lek på gatan, skrålande salsamusik från grannens öppna dörr och bananförsäljare på cykel.

Gatan Callejón de Hamel är Havannas bohemiska hörn, där varje söndagsförmiddag förvandlas till en salsafest med levande musik och dans under bar himmel. Som att lämna den gråa verkligheten bakom sig och kliva in i en musikalisk sagovärld.

Spontandans och jammande på Callejón de Hamel i Havanna.

Modern konst utanför de historiska palatsen blandas med ren propaganda iklätt den kubanska flaggan på Revolutionsmuseet. Att gå genom Habana Vieja, gamla stan, är som att vandra från sida till sida i historieboken. Museo de la Revolución, Capitolium och Hotel Nacional är alla viktiga platser där historien är nära och skotthålen fortfarande sitter kvar i väggarna.

Boulevarden längs stranden, Malecón, är också en viktig plats för kubanerna - inte bara historiskt, utan i allra högsta grad i dag. Som ett vardagsrum för alla att hänga, snacka, strosa och flörta.

När natten smyger in över Havanna blir det påtagligt mörkt på Malecón, för det finns inga gatljus som lyser upp i staden. De amerikanska bilarna får istället stå för ljusglimtarna när de vrålar förbi. 

Malecóns nattfjärilar.

Drömmen om Kuba

Slitna hus i regnbågsfärger och salsarytmer på gatorna. Gamla Chevrolets och cigarrer. Nattsvart kaffe och söta cuba libres. Russingummor med dinglande örhängen och gubbar med smittande skratt. Ön med klockor som har stannat någon gång på 50-talet och bussar som kommer när de kommer.

Kubas huvudstad Havanna

Min bild av Kuba är färgstark och fin, men också kraftigt exotisk och pinsamt stereotypisk. Det jag just har beskrivit låter som en välregisserad film och inte alls som vanliga människors vardagsliv på andra sidan jorden, eller hur? 

Kubanska rytmer på gatan

Därför längtar jag att se Kuba bakom kulissen och kubaner som inte skådespelar i filmen om deras ö. Kanske är husen inte riktigt lika färgglada som i min dröm, och de skrynkliga gummorna kanske inte alls dricker libres till frukost? Klichéernas Kuba vs. Verklighetens Kuba, fortsättning följer och avresan närmar sig...