Anywheres och somewheres - någonstansare och vartsomhelstare: vem är du?

Anywheres och somewheres - någonstansare och vartsomhelstare: vem är du?

I Dagens Nyheter (16/11 2019) läser jag om “någonstansare” och “vartsomhelstare”. Det är den brittiske journalisten David Goodheart som har delat upp människor i två olika idealtyper och beskrivit dem grundligt i boken The road to somewhere. Vilken typ är du?

Read More

Kärlek och konstnärer i Vilnius alternativa kvarter Uzupis

Kärlek och konstnärer i Vilnius alternativa kvarter Uzupis

Vagabond har listat topp 5 alternativa weekendstäder i Europa, bland dem Vilnius. Jag var i Litauens huvudstad i höstas och mitt starkaste minne var Uzupis. En alternativkoloni eller en egen republik? Vad Uzupis faktiskt är förblir oklart, men ett besök här är däremot självklart. 

Read More

Colombia: Street art i Bogotá

Colombia: Street art i Bogotá

Bogotá brinner. Lågorna slickar husfasaden och skimrar i blått, grönt och lila. I eldhavet skymtar jag en flygande kolibri och Disneys Askungen genom ett fönster. I den annars så gråa, avgastunga stadsbilden är väggmålningarna färgglada inslag. Fantasin är gränslös när det kommer till street art i Bogotá.

Read More

Ett brev till Colombia och varför jag älskar det landet

Ett brev till Colombia och varför jag älskar det landet

"COLOMBIA ÄR VÄRLDENS VACKRASTE LAND. Jag säger det rätt ut och struntar i den som påpekar att jag inte har varit i alla länder." Det skriver författaren Julia Svanberg om sitt tidigare hemland. Jag kan bara hålla med - Sydamerika i allmänhet och Colombia i synnerhet har det där lilla extra

Read More

Solokväll och nattljus i Kambodjas huvudstad Phnom Penh

Phnom Penh. När solljuset tynar bort, börjar nattljusen vakna till liv. Bildkälla: Google

Phnom Penh. När solljuset tynar bort, börjar nattljusen vakna till liv. Bildkälla: Google

Det är kväll, resans sista, och ett förväntansfullt pirr ligger i luften. Vi är i Kambodjas huvudstad och ska dagen efter åka hem till våra respektive länder. Pressresans program är fullbokat ikväll, men efter 24/7 tillsammans med resegruppen skriker hela jag efter egentid och upptäckarlusten i en främmande stad är för stor. Att resa ensam har sin charm, något jag ibland saknar i andras sällskap - hur bra jag än trivs omgiven av andra omättliga resnördar, som liknar mig själv.

Att vandra omkring i nattljusens Phnom Penh

"Alone? Walking?" Ja, jag vill ut och utforska Phnom Penh på egen hand. Vakten på hotellet tycker inte min idé är lika självklar och spännande som jag. Men lämnar jag alla värdesaker på rummet, gör han motvilligt tummen upp och pekar åt vilket håll jag hittar det där myllret och människorna som jag vill åt. 

Luften är tung av avgaser och stekos från gatuköken, jag sicksackar mellan skräp och tuk-tuks på gatorna. Gatljusen och neonskyltarna trotsar nattens mörker och här och var lyser TV-skärmarnas blåa sken. Det verkar vara uppesittarkväll, för framför varje ruta samlas klungor av nyfikna TV-tittare. Klockan är snart midnatt men det verkar snarare väcka liv i staden än vagga den till sömns, för likt nattfjärilarna dras människorna till det blinkande ljuset.   

Göra kvällen till min egen och skapa minnen

Här vet ingen vem jag är och jag vet heller inget om någon. Jag är en okänd iakttagare i en främmande värld, bland människomyller, nattljus och stekos. Min solokväll i Phnom Penh blev inte bara en minnesvärd souvenir från resan, utan också en påminnelse om att de bästa minnena delar man sig ibland enbart med sig själv och sin egen upptäckarlust. 

Resan var en del av kampanjen Amazing Thailand och GoAsea i samarbete med Tourism Authority of Thailand and Ministry of Tourism of Cambodia. Åsikter och bilder är dock alltid mina egna.

Kuba - ett annat Havanna

Kolonialpalats i hela den karibiska färgskalan. Salsarytmer som letar sig ut bland folkvimlet. Torg som luktar starkt, kubanskt kaffe och Pantalamera-gubbar med cigarrer i mungipan.

Ja, jag trodde nog Havanna skulle likna min kubanska drömbild. Men staden var annorlunda - inte sämre - och helt klart värd ett par reflektioner i backspegeln. 

Mat på lokala marknader kostar olika, beroende på vem du är och vilken valuta du handlar med.

Vardagsliv på Havannas gator.

Vardagsliv på Havannas gator.

Fantasibilden av ett Havanna i regnbågens alla färger blev något annat. Gamla stans kvarter var slitna, spruckna och smutsiga – men kanske desto verkligare? Visst fanns det klickar av färg här och där, men jag tyckte snarare det var människorna själva som var färgstarka. Det var liv och lek på gatan, skrålande salsamusik från grannens öppna dörr och bananförsäljare på cykel.

Gatan Callejón de Hamel är Havannas bohemiska hörn, där varje söndagsförmiddag förvandlas till en salsafest med levande musik och dans under bar himmel. Som att lämna den gråa verkligheten bakom sig och kliva in i en musikalisk sagovärld.

Spontandans och jammande på Callejón de Hamel i Havanna.

Modern konst utanför de historiska palatsen blandas med ren propaganda iklätt den kubanska flaggan på Revolutionsmuseet. Att gå genom Habana Vieja, gamla stan, är som att vandra från sida till sida i historieboken. Museo de la Revolución, Capitolium och Hotel Nacional är alla viktiga platser där historien är nära och skotthålen fortfarande sitter kvar i väggarna.

Boulevarden längs stranden, Malecón, är också en viktig plats för kubanerna - inte bara historiskt, utan i allra högsta grad i dag. Som ett vardagsrum för alla att hänga, snacka, strosa och flörta.

När natten smyger in över Havanna blir det påtagligt mörkt på Malecón, för det finns inga gatljus som lyser upp i staden. De amerikanska bilarna får istället stå för ljusglimtarna när de vrålar förbi. 

Malecóns nattfjärilar.

Flanera och fynda vintage i Prag

Detta inlägg är en del i ett samarbete med Czech Tourism. Åsikter och rekommendationer är dock alltid mina egna.

En resa till Tjeckien startar och slutar ofta i Prag. Men med tanke på att huvudstaden är, som små många andra städer, trångt av turister tyckte jag det räckte med en dag för att se konsten, känna på höjden och smaka maten. Men icke. Jag ville bara ha mer av Prag! Staden får stå kvar på Listan tills nästa besök med andra ord...

David Cerny är den tjeckiska konstnären som har fått Prag att sätta pilsnern i halsen. Med sin humoristiska men ändå tänkvärda konst, har han smyckat både Tjeckiens huvudstad och övriga Europa med skulpturer och målningar.

När kisseri blir konst, blir det givetvis en sevärdhet. Dessutom kan du själv vara med och skapa mening – bokstavligen, då du kan smsa ord till ett nummer som är kopplat till de kissande männen. Med stadig hand om snoppen skriver de orden med kisstrålen som skvätts ner i pölen formad efter Tjeckiens landgränser. 

Karlsbron, Charles Bridge, är nog Prags mest kända bro. Det är just därför ett trångt och turistigt ställe, med försäljare och konstnärer på rad. Sådana platser får mig att vilja fly, men jag hittade ett soligt hörn där skuggorna lekte och lugnet var skönt. 

Jag strosade runt i gamla stan och hittar en lite skymd kullerstensgränd. Utanför en kitschigt pyntad dörr satt en gubbe och bolmade som en skorsten. Han berättade att innanför dörren hade han ett par grejer som mest ligger och skräpar. Nyfiken på vad som gömde sig därinne, kollade jag in hans lilla butik. Själv satt han kvar utanför och "håller vakt" sa han. Det visar sig vara en liten loppis med dockor, klockor och andra prylar från sovjettiden. Samlarvärdet på allt det vågar jag knappt tänka på, och gubben med ciggen vet nog inte vilken second hand-skatt han sitter "och vaktar"!

Högst upp i Prags TV-torn ligger restaurangen Oblacca, som passande nog betyder "moln". Vyn är svindlande, med 360 graders utsikt över hela staden. Vi kommer dit tidig middagstid för att se solen slockna och senare se det blinkande glittret lysa upp staden. Som eldflugor tänds och släcks ljuspunkterna om vartannat, och det är ett skådespel som nästan tar fokus från den fina maten. 

Det är high cuisine, i ordets rätta bemärkelse. Maten är inte typisk tjeckisk, utan europeisk och modern – vilket tyvärr får menyn att inte kännas så speciell. Men det är gott och prisvärt, med tanke på att det anses vara ett once in a lifetime-besök för de allra flesta tjecker medan i jämförelse med svenska priser inte kostar mer än ett ”vanligt” restaurangbesök.

När jag sen går hemåt över Karlsbron är trängseln som bortblåst. Kullerstensgatorna är tomma och tysta, lugnet har lagt sig. En dag i Prag var en bra början på resten av resan i Tjeckien. Men mer om det i nästa inlägg!

Thumbnail-bilden är tagen är Antti Hentinen (@nextstopunknown). Detta inlägg är en del i ett samarbete med Czech Tourism. Åsikter och rekommendationer är dock alltid mina egna.

Work hard, play hard i Tjeckien

Work hard, play hard (with former miners)
— Pubgatan i Ostravas motto

Ja, det är en av punkterna på programmet för pressresan till Tjeckien! Med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot pubgatan Stodolní i staden Ostrava som har det något hårdhänta mottot...

Programmet för de fyra dagarna är maxat och jag tror resan kommer ge massor av annorlunda och roliga upplevelser. Resan är i samarbete med Czech Tourism och ska promota området Norra Moravien. Vi kommer åka runt på landsbygden, kolla in 500 år gamla bryggerier, prova olika sorters öl och leka gruvarbetare för en dag! 

Förutom "work hard, play hard" med de gamla gruvarbetarna ska vi också dyka ner i Freuds inre - eller iallafall besöka hans födelsestad Stramberk och för att gå på ett freudianskt museum som sägs fokusera på hans "sinne för humor". Om Freud var en kul kille eller inte, återstår att se. Så småningom kan du läsa mer om resan här på bloggen. På min instagram (@sannarosells) kommer jag lägga upp bilder under helgen, kika in där vetja!