Papaya, papain och smaker från Kuba

Papaya, papain och smaker från Kuba

Igår köpte jag en papaya för att lyxa till fredagssnackset i soffan. När jag skalade den och skar i bitar, var konsistensen mjuk som smör och färgen gyllene orange - och helt plötsligt tillbaka på Kuba, vintern 2015, när jag åt papaya i hiskeliga mängder för att det var så galet gott, grymt billigt och räddaren i nöden för min mage.

Read More

Det fina med kontraster

En guldgul strand och kritvit snö. Karibisk värme och vinterkyla. Kontrasterna mellan Kuba för några veckor sedan och Sverige idag kunde inte vara större. Trots det är det samma himmel och samma sol.

Kubanska röster

Min bild av Kuba var, och är fortfarande, dubbel. Men det jag hade sett fram emot mest på resan blev också det som gav det starkaste intrycken: kubanerna själva.

När vi reste runt bodde vi i casas particulares, alltså enklare pensionat i helt vanliga kubanska hem. Jag fick chans att prata mycket med familjerna och höra om livet "inifrån". 

fisherman on cuba
Jag har en vän som bor i Italien. Han är egentligen härifrån, och hälsar på mig en gång om året. Då tar han alltid med ett fiskespö och nät till mig, för jag behöver det när jag jobbar. Själv kan jag ju inte köpa sånt här, det går ju inte.
— Fiskare i Trinidad
Cuban girl
Jag vet inte hur man surfar för jag har aldrig lärt mig. Allt vi behöver veta får vi lära oss i skolan. Men jag har hört att det finns något som heter Facebook, stämmer det?
— 15-årig tjej
Cuban bread
En brödbulle om dagen per person. De görs på mjöl som smakar skit, men vill du ha gult och fint bröd får du betala därefter. Det är så ransoneringen funkar.
— Bagare i Havanna
Cuban lady in Trinidad
Kan jag få en penna? Tack. Jag skissar porträtt av människor som går förbi på gatan, men det är så svårt att få tag på pennor här.
— Tant i Trinidad
Trinidad, Cuba
Det är bra att fler som er åker till Kuba. Turister är bra för turister har pengar. Men amerikanerna... Kommer de så kommer säkert knark och vapen också.
— Ung kille i Trinidad

Kuba - skillanden mellan att se och titta

Du vet det gamla talesättet ”du hör, men lyssnar du”? På Kuba blev jag påmind om något liknande: skillnaden mellan att se och att titta. Det är så tänkvärt för det sätter ord på tiden vi lever i. Allt vi tittar på idag, vad ser vi egentligen?

Vi ser världen genom osynliga glasögon, som ger förväntningar och fördomar. På resan försökte jag därför sluta titta efter det jag trodde och istället börja se. Såg jag något annat, ett Kuba på riktigt? Jag vet inte, för verkligheten finns det som bekant många versioner av.

Här är iallafall min version: en som lagar bilen för femtioelfte gången, en annan som klipper sig hos frisören. Fruktmarknad på stan och livsviktiga samtal i telefonautomaten. Tvätt på tork och betande hästar. En vardagsversion av verkligheten, helt enkelt.

Det här vill du veta innan du åker till Kuba

Maten, vädret, valutan, boendet... Att åka runt på Kuba blir så mycket roligare (och enklare) med ett par värdefulla tips på resan:

Den kubanska maten

Mat på Kuba stavades länge (och stavas fortfarande) först och främst ransonering. Med många decennier av begränsad mängd ris, kyckling, bönor, kaffe, ägg och socker är det förståeligt att kubansk mat inte vinner några kulinariska priser. De flesta kan idag äta sig mätta, men mängden  - och framförallt kvalitén - på maten skiljer sig mycket beroende på vilken valuta du betalar i.

Tostones, dubbelfriterade matbananer med mängder av salt.

Olika valutor på Kuba

På Kuba gäller olika valutor beroende på vad du handlar och vem du är. Till slut gav jag upp att försöka begripa systemet, men såhär funkar det i teorin:

  • Pesos cubanos (CUP) är den lokala valutan som används av kubanerna själva. Ris och bönor tre gånger om dagen kostar då motsvarande några kronor och en kula glass på ett "kubanskt" café kostar 10 öre. På vissa "kubanska" ställen, som bio och marknader kan också utländska besökare betala med cubanos (men räkna med att köa i evighet - något som inte behövs med den andra valutan...) 24 cubanos är 1 convertible.

  • Pesos convertibles är icke-kubanernas valuta och har en fast kurs mot dollarn. Rikare kubaner köper t.ex. toalettpapper, leksaker och elektronik med den här valutan. Den är desto dyrare, men en dagens rätt betalat i ger nästan lika mycket kyckling som ransoneringen erbjuder per månad...

Rom - symbolen för Kuba

Kombinationen rom + Kuba är mycket mer än bara mojitos. Det är nog mest Hemingways förtjänst att rom- och myntadrinken förknippas med Kuba. I verkligheten har ju väldigt få kubaner råd med cocktails utan dricker sin rom som den är. Ren och bärnstensfärgad. 

Havana Club är för många lika med kubansk rom, men glöm inte märken som Santero och Santiago de Cuba.

Canchanchara är staden Trinidads typiska cocktail med rom, honung, lime och soda som traditionellt dricks ur en kopp av keramik. 

Bilarna på Kuba

Korallrosa, ärtgröna, himmelsblå och kanariegula vrålade Buicks och Chevrolets omkring på gatorna och pyste avgaser. Och när de inte rullade, stod de huller och buller i stan och blev lappade och lagade. Alltid ompysslade och putsade för att likt troféer återigen kunna vråla och pysa. Turisttaxis är ofta bilar av den här typen, medan skruttiga vita Lador är billigare men inte lika "fräsiga" att åka i. Gulsvarta Lador kör vanligtvis bara kubaner men stannar ibland för utlänningar.

Amerikanska bilar, givetvis prydda med revolutionära symboler.

Bo i casas på Kuba

Att bo "hemma hos" och verkligen dimpa rakt ner i kubaners familjeliv var helt klart det bästa med resan. Vissa casas particulares är populärare än andra, och standarden därefter. En del behöver man boka långt innan (speciellt i högsäsong) medan andra casas går bra att snacka sig fram till på gatan. Någon har alltid en kusin som har en ingift moster som har en tältsäng över... Symbolen för casas particulares ser ut såhär:

Lantliv och liftning på Kuba

På Kubas landsbygd är det hästdroskornas lugna lunk som bestämmer tempot. Inget går snabbare än det rytmiska klapprandet av hovar, och "hästbussen" kommer när den kommer. Annars, upp med tummen på kubanskt vis och använd det statliga liftningssystemet. Bilar i statens tjänst är skyldiga att plocka upp liftare och det finns till och med arbetare som organiserar köer och turer. De kallas amarillos (gula) på grund av sina gula skyddsvästar.

Skolbussen på Kubas landsbygd är givetvis en hästdroska.

Playa Larga

På öns södra kust ligger Playa Larga, en sömnig fiskeby som har vaknat till liv sedan alltfler kubaner gjort om sina hem till casas particulares. Trots att fler och fler americanos (som är samlingsnamnet för alla vita utlänningar) syns i byn, är vardagslivet kvar i sin stilla lunk. Det var en skön paus att komma hit från Havanna och få somna till syrsornas sång istället för storstadsbrus. Dock ligger Playa Larga nära nationalparken Cienaga de Zapata som är träskmark där kusthoppare och andra kryp, knott och mygg lever loppan. 

Playa Larga är en sömnig fiskeby längs södra kusten.

La Boca

La Boca är ett annat litet paradis på Kuba. Byn ligger strax utanför Trinidad och är i princip ett gäng hus längs (den enda) grusvägen. La Boca har varit en sommarby för kubanerna själva, men allt fler familjer rustar nu upp sin gamla sommarstuga för att kunna erbjuda mat och husrum åt turister.

La Boca, Trinidad

Inte bara sol på Kuba

Vädret på Kuba skiftar och behöver inte alls betyda solsken och klarblå himmel bara för att deras varma vinter börjar i november. Det är förstås alltid varmt och fuktigt på Kuba, men under orkansäsongen (juni-oktober) kan det vara skyfall och storm. 

Jag känner nästan smaken av de söta, smöriga frukterna igen när jag skriver om Kuba. Oftast är de små minnena de godaste, så med en 5 kilos papaya i knät sätter jag punkt för den här texten och tackar Kuba för den här gången. Hasta la prómixa!

papaya on Cuba

Kuba - ett annat Havanna

Kolonialpalats i hela den karibiska färgskalan. Salsarytmer som letar sig ut bland folkvimlet. Torg som luktar starkt, kubanskt kaffe och Pantalamera-gubbar med cigarrer i mungipan.

Ja, jag trodde nog Havanna skulle likna min kubanska drömbild. Men staden var annorlunda - inte sämre - och helt klart värd ett par reflektioner i backspegeln. 

Mat på lokala marknader kostar olika, beroende på vem du är och vilken valuta du handlar med.

Vardagsliv på Havannas gator.

Vardagsliv på Havannas gator.

Fantasibilden av ett Havanna i regnbågens alla färger blev något annat. Gamla stans kvarter var slitna, spruckna och smutsiga – men kanske desto verkligare? Visst fanns det klickar av färg här och där, men jag tyckte snarare det var människorna själva som var färgstarka. Det var liv och lek på gatan, skrålande salsamusik från grannens öppna dörr och bananförsäljare på cykel.

Gatan Callejón de Hamel är Havannas bohemiska hörn, där varje söndagsförmiddag förvandlas till en salsafest med levande musik och dans under bar himmel. Som att lämna den gråa verkligheten bakom sig och kliva in i en musikalisk sagovärld.

Spontandans och jammande på Callejón de Hamel i Havanna.

Modern konst utanför de historiska palatsen blandas med ren propaganda iklätt den kubanska flaggan på Revolutionsmuseet. Att gå genom Habana Vieja, gamla stan, är som att vandra från sida till sida i historieboken. Museo de la Revolución, Capitolium och Hotel Nacional är alla viktiga platser där historien är nära och skotthålen fortfarande sitter kvar i väggarna.

Boulevarden längs stranden, Malecón, är också en viktig plats för kubanerna - inte bara historiskt, utan i allra högsta grad i dag. Som ett vardagsrum för alla att hänga, snacka, strosa och flörta.

När natten smyger in över Havanna blir det påtagligt mörkt på Malecón, för det finns inga gatljus som lyser upp i staden. De amerikanska bilarna får istället stå för ljusglimtarna när de vrålar förbi. 

Malecóns nattfjärilar.

Drömmen om Kuba

Slitna hus i regnbågsfärger och salsarytmer på gatorna. Gamla Chevrolets och cigarrer. Nattsvart kaffe och söta cuba libres. Russingummor med dinglande örhängen och gubbar med smittande skratt. Ön med klockor som har stannat någon gång på 50-talet och bussar som kommer när de kommer.

Kubas huvudstad Havanna

Min bild av Kuba är färgstark och fin, men också kraftigt exotisk och pinsamt stereotypisk. Det jag just har beskrivit låter som en välregisserad film och inte alls som vanliga människors vardagsliv på andra sidan jorden, eller hur? 

Kubanska rytmer på gatan

Därför längtar jag att se Kuba bakom kulissen och kubaner som inte skådespelar i filmen om deras ö. Kanske är husen inte riktigt lika färgglada som i min dröm, och de skrynkliga gummorna kanske inte alls dricker libres till frukost? Klichéernas Kuba vs. Verklighetens Kuba, fortsättning följer och avresan närmar sig...