Stilla stunder med te, tystnad och tankar

Stilla stunder med te, tystnad och tankar

Tid för te är lika med tid för tankar. För tystnad. För att ta in det som är här och nu. Det finns en symbolik med att omfamna en rykande tekopp - ett stilla stanna upp - när livet skapar blåsväder. Men i koppen råder ett totalt lugn och mina händer formar sig kring dess epicentrum av värme och vila.

Read More

Vägbeskrivning till Livet

Vägbeskrivning till Livet

Några år efter studenten skrev jag den här krönikan. Jag ville vara den som körde bilen i mitt eget liv, men var mest vilsen på vägarna och orolig för vad som skulle komma efter nästa sväng. Så jag skrev det här, en vägbeskrivning till Livet, och hoppades att det även skulle hjälpa andra nyblivna tjugoåringar i vuxenvärlden. 

Read More

Om att vara här och nu på resan - eller ständigt någon annanstans

Om att vara här och nu på resan - eller ständigt någon annanstans

Det är så lätt att andas i bergen. Den kristallklara luften liksom dammsuger kroppen inifrån och ut när jag tar djupa, långa, lugna andetag. Jag glömmer så snabbt hur frisk luft verkligen känns - men glömmer också bort att njuta av den stunden i nuet. Vad hände med härvaron, att vara här och nu i resan?

Read More

När drömresor gör dig resesjuk

När drömresor gör dig resesjuk

Precis som inför varje nytt år är jag taggad till tusen. Mest nyfiken är jag förstås på de kommande resorna och börjar räkna ned så fort de är bestämda. Men... om ingen resa är bokad då? I år har jag ingen resa bokad ännu och därför ingen nedräkning på gång. Det känns lite tomt, vilset och... väldigt bortskämt. 

Read More

Vad jag vill just nu

Vad jag vill just nu

Jag vill så himla mycket. Som att hajka utomlands med mamma och bo i en storstad på kontinenten ännu en gång. Vill ha vinglas med stora kupor som aldrig riktigt hinner torka i diskstället innan de används igen. Jag vill ha ett hem med höga fönster som ger ljus och rymd i rummen, så att idéerna kan flyga fritt utan att slå i taket.

Read More

Klockan i Prag och tankar om tid

Världens äldsta klocka och världens mest överskattade turistattraktion? Rådhusklockan i Prag kanske är "ur tiden" men slutar aldrig vara en symbol för tidslös evighet. 

Jag reser tillbaka i minnet från Tjeckienresan i höstas. En solig dag i Prag fick en klocka, och inte vilken som helst utan världens äldsta och fortfarande tickande sådan, mig att stanna upp.

Klockan heter Pražský orloj och sitter på rådhusets södra vägg. Trots öknamnet som den mest ovärda sevärdheten, samlas flockar av turister här varje dag för att se klockan bli 18:00. Turistträngseln och smartphonesmattrandet var skarpa kontraster till där jag stod i mitt hörn, tyst, stilla och helt enkelt lät tiden ta över tankarna.

Vem styr vem, egentligen – klockan eller vi? Så beroende och inrutade vi är efter de två/tre tickande visarna, när tiden ju är ett mänskligt påhitt, ett sätt att styra upp dagar och nätter. I en värld utan klockslag, är vi då borttappade i någons sorts tidlös evighet?

Vad händer den dagen när klockan slutar ticka - förlorar tiden sitt symboliska värde eller förlorar vi oss själva i en tid utan tick?