Tjeckien: när det hemliga blir det trendiga

Tjeckien: när det hemliga blir det trendiga

Det är ju faktiskt så att det är en riktig hemlighet först när det viskas överallt om det. Att hemligstämpla något tycks vara en tydlig trendgaranti. Det som döljs och göms spär på vår mänskliga nyfikenhet - och bara genom att leka viskleken gratisjobbar vi åt företagen. Hur menar jag nu? Läs vidare!

Read More

Där historien sitter i väggarna: Villa Tugenhadt i Brno, Tjeckien

Där historien sitter i väggarna: Villa Tugenhadt i Brno, Tjeckien

Från utsidan ser inte huset mycket ut för världen. Fyrkantigt och avskalat som en blek skokartong. Men insidan är något helt annat. Familjen som byggde, ägde och bodde i huset har en story olik alla andras - men valde att vara och förbli tysta. Huset, Villa Tugenhadt, har däremot en historia som ska berättas för eftervärlden.

Read More

Vietnamesisk mat i Tjeckien

Vietnamesisk mat i Tjeckien

Vi är i Tjeckien och från vart och vartannat hörn slingrar sig dofter av chili, citrongräs och koriander ut. Såväl anonyma hål i väggen som fina bistros erbjuder långkokad pho, krispiga sommarrullar och välfyllda bahn mi. Inte direkt den bild av tjeckisk vardagsmat som jag hade förväntat mig, men det är väl därför jag reser, påminner jag mig själv. För att förundras och förstå - men också fråga varför.

Read More

Året börjar bra med roliga resor och kolsyrebubbel i blodet

Året börjar bra med roliga resor och kolsyrebubbel i blodet

2018 har bara börjat men det är redan många roligheter planerade. När det känns som att blodet bubblar likt kolsyra i kroppen och varenda cell suger åt sig av positiva vibbar omkring mig - ja, då vet jag att det är det bra grejer på gång!

Read More

Klockan i Prag och tankar om tid

Världens äldsta klocka och världens mest överskattade turistattraktion? Rådhusklockan i Prag kanske är "ur tiden" men slutar aldrig vara en symbol för tidslös evighet. 

Jag reser tillbaka i minnet från Tjeckienresan i höstas. En solig dag i Prag fick en klocka, och inte vilken som helst utan världens äldsta och fortfarande tickande sådan, mig att stanna upp.

Klockan heter Pražský orloj och sitter på rådhusets södra vägg. Trots öknamnet som den mest ovärda sevärdheten, samlas flockar av turister här varje dag för att se klockan bli 18:00. Turistträngseln och smartphonesmattrandet var skarpa kontraster till där jag stod i mitt hörn, tyst, stilla och helt enkelt lät tiden ta över tankarna.

Vem styr vem, egentligen – klockan eller vi? Så beroende och inrutade vi är efter de två/tre tickande visarna, när tiden ju är ett mänskligt påhitt, ett sätt att styra upp dagar och nätter. I en värld utan klockslag, är vi då borttappade i någons sorts tidlös evighet?

Vad händer den dagen när klockan slutar ticka - förlorar tiden sitt symboliska värde eller förlorar vi oss själva i en tid utan tick?