February feelings

Det är lördagsmorgon i februari, på stranden i Barcelona. Horisonten syns knappt mellan det stora blå och det oändligt grå. Himmel och hav i sorgsna färgskalor denna dag, men genom kameralinsen vaknar detaljer till liv. Detaljer som blir startskott till små historier i min skruvade hjärna. Sagor som ingen vet hur de slutar, men det hindrar mig inte från att fantisera ändå...

Är grabbarna på väg att premiärbada för i år? Håller morgonjoggaren på att persa? Vem knaprade nötter hejvilt kvällen innan? Och hur många nyanser finns det egentligen av blått och grått? Sagolika detaljer utan slut.

In other words: It's a Saturday morning in February, at the beach in Barcelona. The horizon is barely seen between the big blue and the infinte grey. It's a palette of sad colors this day, but through the eye of the camera details come alive. Are the kids taking their first swim of the year? Is the morning runner setting a new personal record? Who went nuts with the nuts yesterday? How many shades of blue and grey is there exactly? Snap shots without answers.