"Våga" var 2018 års fokusord - hur gick det?

Solnedgång vid den italienska gulliga byn Ripabottonis stadsmur.

Solnedgång vid den italienska gulliga byn Ripabottonis stadsmur.

Jag gillar att sätta fokusord för året - ord som markerar och motiverar, sätter ton och skapar intention. Ordet ligger och skvalpar i bakhuvudet och hjälper mig att samla mål och hitta mening i den härliga röran som kallas livet.

Fokusordet: vågade jag tillräckligt?

2018 års ord var våga. Så hur gick det med mina äventyrligheter och djärva planer det här året? Min spontana tanke var att jag inte har gjort så värst vågade saker eller tagit några tuffa beslut. Jag har ju varken hoppat fallskärm, tatuerat mig eller satsat alla mina pengar på spel.

För jag har ju bara sagt upp mig, fått nytt jobb, flyttat, köpt en lägenhet, blivit särbo, drivit mitt företag med vinst, konsultat, arrangerat bloggevent, skrivit i en dansk bok om frilansare och pratat om Machu Picchu i Vandringspodden. Bland mycket annat. Vardagligheter - och med andra ord, inte så våghalsiga saker. Eller…?

Bland dessa händelser finns ju ett och annat vågat beslut, inser jag när jag tänker efter… Kanske är de små pusselbitar var för sig, men tillsammans bildar de ett motiv som talar ett tydligt språk: mitt 2018 var ett vågat år!

Den danska boken Freelancer av Regitse Cecillie Rosenvinge, där jag berättar om min frilansresa.

Den danska boken Freelancer av Regitse Cecillie Rosenvinge, där jag berättar om min frilansresa.

Resorna: fyra utomlands och desto fler näräventyr

2018 var, i jämförelse med tidigare år, inte späckat med resor. Jag var i hipstriga Brno (Tjeckien), i pittoreska ostparadiset Molise (Italien), i sensomriga Helsingfors och vandrade på ett höstfärgat Irland. Däremellan hade jag en lång, svensk sommar där jag tältade med min bror och upptäckte tysta nationalparker, trolska skogar och smultronställen i vildmarken.

2018 var året jag upptäckte den fina naturen i mitt närområde - på riktigt. Tivedens nationalpark, juli.

2018 var året jag upptäckte den fina naturen i mitt närområde - på riktigt. Tivedens nationalpark, juli.

Kreativiteten: personlig stil men inte produktivt

2018 var också ett kreativt år. Jag har hittat en skrivstil jag snart vågar kalla min. Fotandet blir allt roligare ju mer teknik och redigering jag lär mig. Film har också fångat mitt intresse men jag använder det än så länge mest i jobbet som kommunikatör.

2018 var däremot inte bloggens mest produktiva år. Jag har lagt mer tid på att utveckla skrivandet, fotande och filmandet och även jobbat väldigt mycket “bakom kulisserna”. Resultatet vågar jag snart förhoppningsvis visa dig här! Bloggåret 2018 har iallafall lärt mig hitta en rytm, ett syfte och ett mål som känns långsiktigt och klokt.

oset-orebro.JPG

Livet: att sakna och att våga ännu mer

2018 är också första året utan mormor. Jag tänker på henne varje dag och saknar henne bara mer och mer. Jag trodde sorg och saknad var störst och värst i början, men ett år senare har jag allt oftare salta streck på kinderna. Det kanske är vetskapen om att jag inte kommer kunna dela något mer med henne som jag inser först nu? För isåfall hade jag berättat för henne om allt jag hade vågat det här året - och hon hade sagt (precis som hon sagt så många gånger tidigare) “det var modigt, stumperumpan, fortsätt så”. Och det är precis vad jag ska göra - våga ännu mer.

sanna-rosell-höst.jpg

Hade du något fokusord för året? Hur utvärderar du ditt 2018?