Resorna 20-åriga Sanna drömde om (och hur gick det med de resdrömmarna?)

Resorna 20-åriga Sanna drömde om (och hur gick det med de resdrömmarna?)

I mitt vårstädarrus hittade jag en lista från sommaren 2011 med mina dåvarande drömresor. Jag var 20 år och sommarjobbade som receptionist på ett hotell i min lilla hemstad. Minns att dagarna bakom receptionsdisken var långa, tråkiga och jag längtade hela tiden ut i världen - men bakom längtan låg nog främst letande. Efterklokt skulle jag nog säga att jag letade efter mig själv därute, bortanför skyddande diskar och enformiga småstäder.

Read More

Durian och svartpeppar - världens bästa smakkombo?

Durianfrukter.

Durianfrukter.

Stickig och stinkande, där den ligger i drivor på gatorna med sin ogenomträngliga rustning. Taggarna pekar vasst åt alla håll som skydd för att bli uppäten. När lukten sedan blir påtaglig borde varje varelse med det minsta uns av sunt förnuft ha tappat matlusten - men...

Durian och svartpeppar är som:

  • jordgubbar och grädde

  • kaviar och banan

  • ädelost och rödbetor.

Alltså helt olika smakmässigt men som tillsammans blir halleluja i munnen.

Så här skär och äter du en durian

(klicka på pilen till höger för att bläddra):

Durian och peppar - smaker av Kambodja

Durian är både ful och illaluktande – trots det kallas den kungen av alla frukter. Klyschigt nog är det ju insidan som räknas. Smaken är söt och len, lite som riktigt gul banan fast med stänk av pumpa. Färgen är pastelligt gul och konsistensen som kylskåpskallt smör.

Kambodja odlar också mycket peppar av en sort som anses ha extra hög kvalité. Den kallas long pepper och finns i rött, vitt och svart. Den malda svartpepparen på en nyskivad durian är enligt kambodjanerna det perfekta kombon.

Vad tycker du? Har du smakat durian eller kambodjansk peppar?

Sugen på mer durian?

Läs vidare om andra resebloggares fruktstunder:

Kambodja: spökstaden Bokor Hill

Oj, vad ni gillade, kommenterade och klickade på bildkavalkaden om Kambodja! Det betyder att 1) det är inte bara min mamma och mormor som läser bloggen och 2) några av er därute är mer nyfikna på Kambodja. Så roligt! Både alternativ 1 och 2 gör det ju ännu roligare att knattra vidare om detta spännande land... Så, dags att sluta småprata och dyka rakt ner i (eller snarare tillbaka till) Kambodjas "50 shades of grey":

Kambodja. Landet som spås bli "det nya Thailand" har sagolikt vackra stränder och fascinerande natur, spännande städer och många guldglimrande sevärdheter. Men också mörka platser i historien som är viktiga att inte glömma. Bokor Hill är en av dem.

Välkommen till Spökstaden.

Gapande svarta hål till fönster stirrar uttryckslöst på mig. Det som en gång var träd, är nu döda grenar som sträcker sig skrikande mot himlen. Tusen och en nyanser av grått ger känslan av en svartvit skräckfilm.

Kambodja blev en fransk koloni år 1863 och var det i 90 år. Då var Bokor Hill ett glittrande palats för fest och glädje. Fransmännen åkte upp dit, i bergen för att komma undan den tropiska värmen och extrema luftfuktigheten, för här var luften frisk och sval och dessutom hade de bra utblick över sina nytagna landområden.

När Bokor Hill byggdes 1925, hade fransmännen styrt landet med järnhand – vilket de också gjorde när ”semesterstaden” Bokor Hill byggdes. Det tog nio månader för kambodjaner att färdigställa byggnaderna – casino, hotell, balsalar, och en katolsk kyrka – och 900 liv förlorades i det hårda arbetet.

Från firande till förfall

När jag vandrar omkring i de ödsliga rummen kan jag nästan ta på stämningen från det glada 20-talet. Det franska imperiet var stort, rikt och förutspåddes växa i både land och värde. Det fanns med andra ord många anledningar att fira... Lyssnar jag bortom den ödsliga tystnaden, hör jag klirrande kristallglas och champagnekorkar slå i taken.

Men festen och firandet fick plötsligt ett abrupt slut. Vid Första Indokinesiska kriget på 1940-talet flydde fransmännen hals över huvud. Hela Bokor Hill övergavs och tömdes på liv och rörelse. Kvar blev bara ett grånande skal med oviss framtid. Det franska semesterparadiset blev snabbt ”spökstaden” i folkmun.

When too much was lost, they say many hurled themselves off the cliff… a fast, drunk, rolling death.
— Guiden berättar hur desperata många fransmän blev vid kriget

Makten skiftar men spökena består

De förfallna byggnaderna lämnades åt sitt öde medan åren gick. Men än en gång skulle Bokor Hill bli högkvarteret för makten – dock en helt annan. Fransk elegans och semestrande koloniherrar med avec efter maten byttes mot ursinniga röda khmerer, med ett enda mål i sikte: att ta över Kambodja och styra landet i kommunistisk anda.

Röda Khmererna gjorde Bokor Hill till sitt 1972. Det var numera inte fest och flärd i balsalarna, utan krigstaktik och vapenträning. Pol Pots högkvarter på Bokor Hill kom att vara ända till 1990-talet.

Hur många liv gick till spillo? Hur mycket död orsakade Röda Khmererna? Och hur många själar spökar egentligen på Bokor Hill..?

Makten sitter djupt inristad i Bokor Hills tjocka stenväggar. Från kolonisatörer till kommunister och idag starka kommersiella krafter. År 2002 spelades filmen Ghost City in här och många författare har återgett Bokor Hills storhet i romantiska omskrivningar. Att ruinerna är av kulturellt värde är givet, men symboliken och mystiken som svävar över Bokor Hill kommer inte vara länge till.

Spökstaden lever upp

Snart kommer ett stort, nationellt oljeföretag bygga upp Bokor Hill till sina forna glansdagar. De ”driver” också världsarvet Angkor Wat som ett företag och ska se till att skapa ännu ett nytt arv till världen. Till Bokor Hill är därför ett nytt casino på väg. Lyxhotell. Golfbana. Turisterna ska vallfärda till en nöjesattraktion i spökkostym, är tanken...

Om de gapande, svarta hålen till fönster återigen fylls av glitter och glamour återstår att se. Kanske är det dags för nya själar och spöken att ta Bokor Hill i besittning?

Utsikten från Bokor Hill sträcker sig långt bort över Kambodjas berg.

Fakta om Kambodja - läs mer och länkar

  • Kambodja var en fransk koloni under åren 1863-1953.

  • Under Vietnamkriget bombades Kambodja kraftigt av amerikanska armén. Än idag, trots fred, drabbar krigsskador kambodjanerna hårt och landet sägs ha världens mest "amputerade" befolkning.

  • Röda Khmerernas styre i Kambodja (1975-79) uppskattas ha tagit livet av 3 miljoner människor, på grund av svält och avrättningar.

  • Kambodja är idag ett väldigt fattigt land men att turismen ökar är inte bara positivt för landet. Att jobba som "ölflicka" är en konsekvens av det. Linda/155cmutmanarvärlden har skrivit mer om beer girls i Kambodja.

  • Kontraster mellan fattiga och rika är stora i Kambodja. Annika/Resfredag beskriver sin syn på saken.

Fransmännen flydde och lämnade Bokor Hill i all hast. Kaoset, med lappar och flaskor, ligger orört sedan dess.

Solokväll och nattljus i Kambodjas huvudstad Phnom Penh

Phnom Penh. När solljuset tynar bort, börjar nattljusen vakna till liv. Bildkälla: Google

Phnom Penh. När solljuset tynar bort, börjar nattljusen vakna till liv. Bildkälla: Google

Det är kväll, resans sista, och ett förväntansfullt pirr ligger i luften. Vi är i Kambodjas huvudstad och ska dagen efter åka hem till våra respektive länder. Pressresans program är fullbokat ikväll, men efter 24/7 tillsammans med resegruppen skriker hela jag efter egentid och upptäckarlusten i en främmande stad är för stor. Att resa ensam har sin charm, något jag ibland saknar i andras sällskap - hur bra jag än trivs omgiven av andra omättliga resnördar, som liknar mig själv.

Att vandra omkring i nattljusens Phnom Penh

"Alone? Walking?" Ja, jag vill ut och utforska Phnom Penh på egen hand. Vakten på hotellet tycker inte min idé är lika självklar och spännande som jag. Men lämnar jag alla värdesaker på rummet, gör han motvilligt tummen upp och pekar åt vilket håll jag hittar det där myllret och människorna som jag vill åt. 

Luften är tung av avgaser och stekos från gatuköken, jag sicksackar mellan skräp och tuk-tuks på gatorna. Gatljusen och neonskyltarna trotsar nattens mörker och här och var lyser TV-skärmarnas blåa sken. Det verkar vara uppesittarkväll, för framför varje ruta samlas klungor av nyfikna TV-tittare. Klockan är snart midnatt men det verkar snarare väcka liv i staden än vagga den till sömns, för likt nattfjärilarna dras människorna till det blinkande ljuset.   

Göra kvällen till min egen och skapa minnen

Här vet ingen vem jag är och jag vet heller inget om någon. Jag är en okänd iakttagare i en främmande värld, bland människomyller, nattljus och stekos. Min solokväll i Phnom Penh blev inte bara en minnesvärd souvenir från resan, utan också en påminnelse om att de bästa minnena delar man sig ibland enbart med sig själv och sin egen upptäckarlust. 

Resan var en del av kampanjen Amazing Thailand och GoAsea i samarbete med Tourism Authority of Thailand and Ministry of Tourism of Cambodia. Åsikter och bilder är dock alltid mina egna.