Bästa vegetariska restaurangen i Örebro - Rosengrens skafferi

Bästa vegetariska restaurangen i Örebro - Rosengrens skafferi

Mat är ju så mycket mer än bara smak - det är ju dofter, konsistenser, färger som samspelar och ger oss det där välbehaget som är större än mättnadskänslan i magen. Därför är det så roligt att äta på riktigt bra ställen som får mig att uppleva allt det där. Rosengrens skafferi i Örebro är en sådan restaurang

Read More

Äta i Helsingfors: kulturella konstraster som sätter smak på finsk mat

Äta i Helsingfors: kulturella konstraster som sätter smak på finsk mat

I slutet av sommaren åkte vi till den finska huvudstaden för en weekend. På bara några få dagar hann vi äta både traditionell finsk mat, tapas med twist och gröt på torget ur papptallrikar. Här kommer första tipset på ett lite roligare och lite annorlunda matställe i Helsingfors!

Read More

Vietnamesisk mat i Tjeckien

Vietnamesisk mat i Tjeckien

Vi är i Tjeckien och från vart och vartannat hörn slingrar sig dofter av chili, citrongräs och koriander ut. Såväl anonyma hål i väggen som fina bistros erbjuder långkokad pho, krispiga sommarrullar och välfyllda bahn mi. Inte direkt den bild av tjeckisk vardagsmat som jag hade förväntat mig, men det är väl därför jag reser, påminner jag mig själv. För att förundras och förstå - men också fråga varför.

Read More

Vegetarisk matkväll och sensorisk vinprovning

Vegetarisk matkväll och sensorisk vinprovning

Mat, prat, vin och klirr i glasen. Vi ockuperade restaurangen Rosengrens skafferi i Örebro för en kväll, lagade mat och provsmakade vin om vartannat. Menyn var grön rakt igenom och vinerna passade förstås perfekt till maten.

Read More

Thaimat: sött, starkt och syrligt

”Something sweet, something spicy, something sour. A little something of everything!" - kock på restaurang Sand Dunes Chaolao

Jag trodde jag hade ätit thaimat. Kunde min pad thai, paneng curry och räkchipsen. Men icke. Thaimat i Thailand var mer spicy än vad jag egentligen gillar, men kryddstarkt på ett sätt som också var sött, syrligt och salt. Lite av allt möjligt med andra ord, som kocken i Chaolao fyndigt uttryckte sig.

Jag ska inte ge mig i kast med den kompletta kulinariska guiden över maten i Thailand, utan en bra intro till thaimat finns hos Resfredag och en användbar fruktguide hittar du hos Everyday Explorers.

Istället får du mina matminnen från Thailand serverade i ett smaskigt bildspel:

Resan till Thailand ingick i kampanjen #AmazingThailand i samarbete med Tourism Authority of Thailand. Åsikter, tankar och bilder är dock mina egna.

Gott och grönt i Tjeckien

Detta inlägg är en del i ett samarbete med Czech Tourism. Åsikter och rekommendationer är dock alltid mina egna.

Korv och knödel. Bacon och biff. Och så lite surkål som ”grönt” inslag. Den traditionella maten i Tjeckien tycktes först vara en vegetarisk mardröm. Och ja, surkål i all ära, men väl på plats hittade jag ett tjeckisk smörgåsbord som verkligen gav mersmak.

"Vegivadå? Vegetarivad?" Ögonbrynen sitter i hårfästet på servitören när jag frågar om de har vegetarisk mat. "Du menar mat, fast utan kött?" Fortfarande rätt oklart för honom vad jag skulle kunna fylla magen med.

I centrala Prag finns det massvis med restauranger i alla prisklasser. Även om både de genuina och turistiga matställena serverar typiska rätter som har mycket kött, finns det nästan alltid alternativ. Testa den traditionella, tjeckiska friterade osten (smazenµ syr) som ofta kommer med persiljepotatis och tartarsås.

På landsbygden kan det vara svårare att laborera med substitut för köttet på menyn, om du inte pratar tjeckiska förstås. Men eftersom en typisk ”dagens” för många tjecker betyder soppa till förrätt och kött till huvudrätt, är chansen stor att i alla fall första rätten är vegetarisk.

En ny bekantskap för mig som ofta hamnade på bordet, var osten som tillslut fick öknamnet Stinky Cheese. Det är egentligen inlagd keso, men namnet är ingen slump utan osten luktar verkligen urk. Smakar rätt roligt.

I Landbrek äter vi lunch på gruvarbetarnas lunchställe. In kommer en rykande het soppa som luktar rostat och kryddigt. Det är en rivig vitlökssoppa med knapriga krutonger under ett täcke av ost (Česneková polévka).

Det har blåst ryska vindar in i det tjeckiska köket, vilket märks i rätter som innehåller bovete i olika former. Som här de pannkaksstora blinierna med spenatfyllning och smetana (Palačinky se špenátem)...

... och den precis som den risottoliknande rätten av helt bovete med grillade grönsaker. Den kallas Pohankové rozoto s grilovanou zeleninou a hoblinami sýru Grand Moravia, som betyder att osten på toppen är Moraviens "parmesan".

Det här inlägget är en del i samarbetet med Czech Tourism. Åsikter och rekommendationer är dock alltid mina egna. 

Flanera och fynda vintage i Prag

Detta inlägg är en del i ett samarbete med Czech Tourism. Åsikter och rekommendationer är dock alltid mina egna.

En resa till Tjeckien startar och slutar ofta i Prag. Men med tanke på att huvudstaden är, som små många andra städer, trångt av turister tyckte jag det räckte med en dag för att se konsten, känna på höjden och smaka maten. Men icke. Jag ville bara ha mer av Prag! Staden får stå kvar på Listan tills nästa besök med andra ord...

David Cerny är den tjeckiska konstnären som har fått Prag att sätta pilsnern i halsen. Med sin humoristiska men ändå tänkvärda konst, har han smyckat både Tjeckiens huvudstad och övriga Europa med skulpturer och målningar.

När kisseri blir konst, blir det givetvis en sevärdhet. Dessutom kan du själv vara med och skapa mening – bokstavligen, då du kan smsa ord till ett nummer som är kopplat till de kissande männen. Med stadig hand om snoppen skriver de orden med kisstrålen som skvätts ner i pölen formad efter Tjeckiens landgränser. 

Karlsbron, Charles Bridge, är nog Prags mest kända bro. Det är just därför ett trångt och turistigt ställe, med försäljare och konstnärer på rad. Sådana platser får mig att vilja fly, men jag hittade ett soligt hörn där skuggorna lekte och lugnet var skönt. 

Jag strosade runt i gamla stan och hittar en lite skymd kullerstensgränd. Utanför en kitschigt pyntad dörr satt en gubbe och bolmade som en skorsten. Han berättade att innanför dörren hade han ett par grejer som mest ligger och skräpar. Nyfiken på vad som gömde sig därinne, kollade jag in hans lilla butik. Själv satt han kvar utanför och "håller vakt" sa han. Det visar sig vara en liten loppis med dockor, klockor och andra prylar från sovjettiden. Samlarvärdet på allt det vågar jag knappt tänka på, och gubben med ciggen vet nog inte vilken second hand-skatt han sitter "och vaktar"!

Högst upp i Prags TV-torn ligger restaurangen Oblacca, som passande nog betyder "moln". Vyn är svindlande, med 360 graders utsikt över hela staden. Vi kommer dit tidig middagstid för att se solen slockna och senare se det blinkande glittret lysa upp staden. Som eldflugor tänds och släcks ljuspunkterna om vartannat, och det är ett skådespel som nästan tar fokus från den fina maten. 

Det är high cuisine, i ordets rätta bemärkelse. Maten är inte typisk tjeckisk, utan europeisk och modern – vilket tyvärr får menyn att inte kännas så speciell. Men det är gott och prisvärt, med tanke på att det anses vara ett once in a lifetime-besök för de allra flesta tjecker medan i jämförelse med svenska priser inte kostar mer än ett ”vanligt” restaurangbesök.

När jag sen går hemåt över Karlsbron är trängseln som bortblåst. Kullerstensgatorna är tomma och tysta, lugnet har lagt sig. En dag i Prag var en bra början på resten av resan i Tjeckien. Men mer om det i nästa inlägg!

Thumbnail-bilden är tagen är Antti Hentinen (@nextstopunknown). Detta inlägg är en del i ett samarbete med Czech Tourism. Åsikter och rekommendationer är dock alltid mina egna.

Reseguide till Murcia på tallriken

Reseguide till Murcia på tallriken

Maträtterna från Murcia är ofta lagade på grönsaker eftersom just denna region kallas för Spaniens trädgård. Här växer körsbär, tomater och sallad precis runt hörnet, och den färska fisken finns i havet. Här serveras ett smörgåsbord av mat som inte bara smakar gott, utan dessutom ser vacker ut. 

Read More

"Guachinches" på Teneriffa - ät husman på hemma hos-restauranger

"Guachinches" på Teneriffa - ät husman på hemma hos-restauranger

Guachinches - nästintill omöjligt att uttala, men lätt att gilla. Att hitta till de typiska "hemma hos"-restaurangerna på Teneriffa är som en skattjakt. När du väl funnit en, blir du rikt belönad i form av husmanskost, trevligt sällskap och hemmagjort vin. Jag gav mig ut på jakt efter skatt och hamnade hos familjen Martín Escobar utanför Orotava.

Read More

Barcelona: Allt jag aldrig gjorde

Barcelona: Allt jag aldrig gjorde

”Det var verkligen inte kärlek vid första ögonkastet. Inte heller vid andra. Men vid tredje kom det kanske lite smygande.” Så skrev jag tidigare i våras, när jag nyss hade flyttat tillbaka till Barcelona. Nu när det är dags att lämna staden, återanvänder jag min lilla kärleksförklaring och summerar tiden som gått.

Read More

En oupptäckt del av Spanien: Vilafamés - del 1

En oupptäckt del av Spanien: Vilafamés - del 1

Jag lämnar 2000-talets Barcelonas buller och brus bakom mig och åker två timmar söderut. Den korta resan till trots kunde kontrasterna inte vara större. Från storstadens rusande tempo till den lugna lunken. Från trafikstockningar till skumpiga skogsvägar. Från trängsel bland turister till vänliga nickar på torget. Välkommen till den medeltida byn Vilafamés.

Read More

Vegetariska restaurangtips i Barcelona: 3 nyanser av grönt

vegetarisk-mat-barcelona.jpg

Du är vad du äter. Skulle jag applicera den något slitna frasen på mig som Barcelonabo, skulle min matkonsumtion stavas grönt och pasta! Barcelona har Spaniens bredaste utbud av vegetariska/veganska restauranger, enligt spanska ELLE. Det vimlar av vegetariska matställen här, och pasta (då färsk och hemgjord sådan) är lite av en fluga. Som en fortsättning på bloggens serie med vegetariska/veganska restauranger Grönt & skönt, kommer här fler tips på var du kan fylla kistan med godaste grönsakerna och pastan al dente.

Santoni

Carrer Ronda Sant Antoni 63

Det familjeägda lilla matstället serverar frukost, lunch, fika och allt däremellan. Mestadels veganskt och alltid gott. Deras gröna ärtsoppa med mynta är näääästan lika god som min mammas. Plus för deras frukostmeny med bland annat croissant och kaffe med ris/soja/havremjölk som inte äter hål i plånboken.

El buffet Verd

Carrer Roger de Lluria 132

Också ett litet, hemtrevligt ställe i Gracia. Ägaren Pilars gazpacho är en sagolik soppa som förtjänar ett eget blogginlägg (kommer)! El Buffet Verd är stället du inte hittar på sociala medier, utan bara får nys om, går dit - återvänder. Om och om igen, precis som Pilars alla stammisar år efter år. Välj mellan buffé, tre/två/en rätter att äta där eller ta med.

La Pastaia i Gracias matmarknad

Travessera de Grácia 186

"Mycket salt och ingen olja i kokvattnet, por Dios!" För Mónica på La Pastaia är det ord och inga visor som gäller när det handlar om pasta. För här handlar allt om pasta i olika färger, smaker, former och längder. Italiensk pasta av argentinskt recept i spansk regi. Låter det snurrigt eller bara helt underbart gott? Jag åt veg. ravoli här av färsk pasta som tillverkas just där och då. Kan knappast bli mer närproducerat! Stängt på måndagar.