Barcelona: vandra till munkarna i Montserrat

Barcelona: vandra till munkarna i Montserrat

Lyssna noga. Hör du? Bortanför Barcelonas skramliga tapasbarer, myllrande marknader och surriga stränder finns något du kommer vilja höra. Tystnaden. Den längtade jag mest efter när jag bodde i Barcelonas innerstad. Varje helg åkte jag tunnelbana eller tåg ut ur staden bara för att städa lungorna med skogsluft och vila hjärnan i total tystnad.

Read More

Bland tystnad och träd i Tyresta nationalpark

Bland tystnad och träd i Tyresta nationalpark

Jag är på väg ut från city och vill helst lämna mitt stressande tempo och storstadens puls bakom mig. Hitta naturens lugna rytm och skogens svalka istället, eller kanske låta dem hitta mig? Utflyktsmålet är Tyresta nationalpark. För många tusen år sedan låg Stockholm mitt i urskogen - nu ligger istället urskogen mitt i Stockholmsregionen.

Read More

Vandra i Tiveden nationalparks trolska skogar

Vandra i Tiveden nationalparks trolska skogar

Här sitter jag på de mossmjuka stenarna som bildar gröna, väldiga moln på marken. Tittar upp på taket av svajande tallkronor och skärvor av himmelsblått som skymtar mellan grenarna. Badar i de svarta tjärnarna som följer oss med blicken vart vi än går, som om de vore skogens ögon

Read More

Schweiz: Alphorn och aprikoser i drömmarnas dal

Schweiz: Alphorn och aprikoser i drömmarnas dal

Det slår mig plötsligt när jag ser de skarpa, snövita konturerna mot den bländande blåa himlen - det är sånt här man drömmer om. I en dimmig, drömmig värld skulle vyerna se ut såhär. Kontrasterna mellan toppar och dalar, kritvita glaciärer och sensommargröna ängar, stilla sjöar och mullrande moln.

Read More

Liten reseguide - vad du ska äta, se och göra i Brasov (Rumänien)

Liten reseguide - vad du ska äta, se och göra i Brasov (Rumänien)

Känner du till Brasov, kopplar du säkert igen det med "staden vid Draculaslottet”. Brasov är dock så mycket mer än ett gammalt vampyrslott och förtjänar mer tid än bara en dagstur från Bukarest. Här är mina bästa tips till vad du ska se, göra och förstås äta i Brasov.

Read More

Varför Valparaíso är Sydamerikas Villa Villerkullastad - och så mycket mer

Varför Valparaíso är Sydamerikas Villa Villerkullastad - och så mycket mer

Sydamerikas Villa Villerkulla, sjömännens förlovade hamn och Chiles bohemiska hjärta. En stad med så många smeknamn har minsann en hel del att leva upp till, tänkte jag. Sen lärde jag känna ”Valpo” på riktigt och insåg att inget smeknamn riktigt räcker till.

Read More

Colombia: vykort från Salento

Tidlösa dagar i Salento.

10 juli 2016, Salento.
Hej därhemma!

Vi är i Salento, mitt i Colombias kaffedistrikt, och njuter av naturen och lugnet. Våra dagar ser ungefär ut såhär som på bilden: hängmattor, strålande sol och med sällskap av några kossor på gården. Tuppen väcker oss i ottan och det luktar nystekt arepa med smör från köket.

Vi vaknar, äter, vandrar, slappar, äter igen, läser, somnar. I ett så klocklöst landskap som det här, har vi hittat en rytm som varken styrs av minuter eller timmar. Så skönt att bara vara utan att behöva göra. Det tar ett tag att hitta ro, men vissa platser har det där fridfulla över sig - som Salento. 

Snart åker vi söderut till arkeologiska mysterier och stjärnklara öknar. Vi hörs, ciao!

Colombia: 5 svindlande vandringar

Det är något visst med att vandra. Att upptäcka nya länder till fots och vara mitt i naturen. Colombia visade sig vara ett vandringsvänligt land med svindlande höjder och svettiga stigar. Här är mina 5 bästa tips för vandraren!

Valle de Cocora

I södra Colombia ligger Valle de Cocora. Valle betyder "dal" och det är just vad det är - ett skålformat landskap med världens högsta palmer, vaxpalmerna. Naturen skiftar från sammetslen stäpp till vild och vacker urskog. Vi vandrar genom snår och vattenfall och slutligen till bergens bitande vindar och kala hjässor. 

Tuff vandring upp till toppen på 2860 meters höjd.

Från Valle de Cocora, till Acaime och vidare till Finca La Montaña tar vandringen cirka 6 timmar. Det är en tuff tur, speciellt på 3000 m.ö.h. Att andas är som att aldrig bli mätt på luft och stegen är som att vada i sirap. Syret räcker inte till och huvudet snurrar. Höjden påverkar alla olika och vet du i förväg att du är känslig, köp kokablad och tugga på under vandringen mot toppen! Det lindrar och lättar, finns att köpa i varenda gathörn i bergsbyarna. 

Vaxpalmerna är Colombias nationalträd och kan bli upp till 60 meter höga.

Vaxpalmerna ser lustiga ut från ovan. De liknar ljusen på en födelsedagstårta, när de skjuter upp ur den gröna marsipanen med palmkronorna som flammande lågor på toppen. Väl nere i dalen är de dock svindlande höga och jag kände mig som Teskedsgumman i jämförelse med deras 60 metrar rakt upp i skyn. 

Från böna till kopp i San Agustín

Vi åkte till San Agustín i södra Colombia för att, likt alla andra, kolla in de mystiska, tusenåriga stengudarna. Men istället åkte vi därifrån med minnen från en av de finaste vandringar jag gjort. Rätt snabbt drabbades vi nämligen av stensyndromet, du vet, har man sett en har man sett alla...

Så vi skippade den arkeologiska parken och upptäckte den makalösa naturen omkring istället. Utan kartor och gps, men med full frihet och all tid i världen, vandrade vi bland rader av kaffebuskar och busiga björnbärssnår. Bonden Marcos fick oväntat besök i sin trädgård när vi ramlade in. Han visade stolt upp sina bönor, som snart kanske hamnar i en kopp nära dig?

Tayrona National Park

Nationalparkernas nationalpark. Där det salta Karibiska Havet möter Sierra Nevadas djungelberg ligger Tayrona i norra Colombia. "Du har inte varit i Colombia om du inte har varit här", säger de.

Vi har köat en halv dag, vandrat resten av dagen och betalat saftiga summor för att komma in i parken. Förväntningarna är minst sagt höga - men det är värt det. Landskapet är som taget ur Jurassic Park och de paradisiska stränderna flätas samman av gigantiska stenar och snårig skog. Förutom att slumra på stränderna och knäcka kokosnötter, går vi till den gamla indianbyn Pueblito. Det är en svettig tur på några timmar, där vi får sällskap av apor och kameleonter. 

Vi stannade ett par nätter och tältade på Don Pedros camping. En morgon köpte vi frukost från ett skjul där doften av hembakat bröd spred sig över hela stranden. Bullarna var varma, direkt från ugnen, och kaffet nyrostat. Det var och förblir mitt bästa matminne från Colombia!

Den eviga våren i Medellín

Colombias näst största stad var länge världens farligaste. Idag har Medellín städat undan de mörka spåren av knarkhandeln och drogkartellerna och har återtagit sitt smeknamn "den eviga vårens stad". Det är ljust, sprudlande och svalt - precis som den finaste vårdagen.

Vi flyr människomyllret i Medellíns miljoncentrum och tar linbanan till Parque Arví, en park som är så stor att ordet "park" inte räcker till. I detta stora naturområde försvinner stadens sus och fåglarnas orkester blir ett skönt soundtrack denna långa, soliga söndag.

Mångmiljonstaden Medellín tystnar på bergets topp.

Cuidad Perdida - hardcorehike

För dig som vill slåss med jättemyggor och klafsa till midjan i lera är vandringen till la Cuidad Perdida den perfekta turen! "The Lost City Trail" är Colombias svar på Inkaleden och tar ungefär 5 dagar. Vi utmanade oss inte med den här hardcorehike denna gång, men sägnen om staden som försvann och guldet som finns kvar lockar mig fortfarande... 

Stad av ljus som skimrar från ovan.

Nudiststränder, hippiegrottor och hemliga vikar - en annan del av Teneriffa

Nudiststränder, hippiegrottor och hemliga vikar - en annan del av Teneriffa

Jag lämnade de grönskande broccoliskogarna i norr och kom till stränder med turistträngsel och rader av solparasoll i söder. Från små, charmiga byar med guachinches till fula charterhotell med ät så mycket du kan-bufféer. Rätt snabbt dömde jag den södra delen som skräpig och skränig, men upptäckte sedan hela resans favoritplats just här - nakengrottorna på hippiestranden. 

Read More

Teneriffa är Spaniens lilla Sydamerika

Teneriffa är Spaniens lilla Sydamerika

Jag backpackar just nu på en av Kanarieöarna, Teneriffa. Idag kommer första delen av resan från La Laguna. På norra delen av ön ligger den lilla staden, precis bredvid flygplatsen och bara ett hopp från huvudstaden Santa Cruz. Men varken motorbuller eller storstadsstress har hittat hit. La Laguna är en färgglad pärla som inte känns vare sig europeisk eller spansk, utan ser ut som - och smakar! -  som ett visst land i Sydamerika.

Read More

En oupptäckt del av Spanien: Vilafamés - del 2

En oupptäckt del av Spanien: Vilafamés - del 2

Vi lämnar bylivet a la år 1900 och tar sikte på olivlundarna. Under mina skor frasar små buskar av torra örter och varje steg jag tar blir som en parfympuff av oregano, rosmarin och timjan. Vi går bokstavligen utanför turiststråkens upptrampade stigar och bland vinrankor och mandelträd vandrar vi runt och njuter av den fina naturen.

Read More

En oupptäckt del av Spanien: Vilafamés - del 1

En oupptäckt del av Spanien: Vilafamés - del 1

Jag lämnar 2000-talets Barcelonas buller och brus bakom mig och åker två timmar söderut. Den korta resan till trots kunde kontrasterna inte vara större. Från storstadens rusande tempo till den lugna lunken. Från trafikstockningar till skumpiga skogsvägar. Från trängsel bland turister till vänliga nickar på torget. Välkommen till den medeltida byn Vilafamés.

Read More

Söta lökar och salta tårar i mars

Det sa bara svisch och helt plötsligt hade mars susat förbi. Vad har jag gjort och tänkt, ätit och druckit, skrattat och gråtit åt? Vad har jag lärt mig, ångrat, saknat och uppskattat? 

  • Jag har jag kickat igång ett nytt, spännande projekt med ett gäng inspirerande personer i Barcelona. Men mer om det framöver!

  • Ätit lyxig långlunch på Café Camelia i Gràcia med SWEA och mysiga bloggaren och frilansaren Liz.

  • Mars var en månad med guldkant på tallriken. Färsk, handgjord pasta med parmesan reggiano och kaffepraliner från min italienska chef. Någon fick visst belöning för gott arbete!

pasta
  • Gick på Mecals filmpremiär med röd mattan och Charlie Chaplin-hatt. Stolt svensk och representant när blågula filmer visades.

  • Mars kom med regn och rusk till Barcelona. Men trots trist väder...

  • ...vandrade jag en sällsynt, solig dag med gänget till De 7 vattenfallen i Girona.

vandring
  • Yogamattan och jag har fortsatt vara bästisar. Till den grad att jag en kväll blev bortglömd och inlåst i yogasalen efter stängning...

  • Torsdagstapas har blivit en trevlig tradition i veckan. Försmak av helgen och alternativ till lill-lördag. Patatas bravas med aioli och stark sås är vardagstapas som är godare än vad de ser ut.

tapas
  • Jag funderade på vad jag var rädd för - och varför - och gjorde just de sakerna. Ni läste, gillade och kommenterade och det gjorde mig ännu tuffare.

  • Andra gånger kände jag mig inte lika stark. Som denna dag, när tårarna rann och hemlängtan blev för stor.

cykel
  • "Släpp de grillade smålökarna fria, det är vår!" Ett katalanskt vårtecken är sannerligen dessa "calcots", som skalas och doppas i romanescosås. Slemmigt men mättande!

calcots

Tack för denna gång mars, välkommen april!

Dig vill jag ta vara på bättre. Finnas mer i stunderna här och nu och mindre i tankarna framöver. I april får jag efterlängtat brorbesök och firar lediga påskdagar i Barcelona. Jag vill hänga på stranden, sola och äta veganglass från Shanti. Dricka vermut varje söndag och äta sniglar. Ta på mig kulturkoftan, se Picasso/Dalis nya utställning och lösa fler kroppsliga knutar på yogamattan. Springa milen och känna mig nöjd oavsett tiden. Senare väntar en helg på Mallorca med skrivjobb och spanska vänner.

Vad ska du göra? Vad vill du lära dig och vad förväntar du dig av april?