Barcelona: vandra till munkarna i Montserrat

Lyssna noga. Hör du? Bortanför Barcelonas skramliga tapasbarer, myllrande marknader och surriga stränder finns något du kommer vilja höra. Tystnaden. Den längtade jag mest efter när jag bodde i Barcelonas innerstad. Varje helg åkte jag tunnelbana eller tåg ut ur staden bara för att städa lungorna med skogsluft och vila hjärnan i total tystnad.

Read More
Varför vänta?

Jag tänker sluta vänta. På helgen, på semestern, på sommaren, på fikarasten.

På att bli stor, på förändring, på klarhet, på bättre tider, på att få sova, på ljuset, på rättvisa, på plötsliga vändningar, på andras godkännande och på bekräftelse.

Read More
Vandra på Irland: dagstur från Dublin till Ticknock

Vi vandrar på Irland och går tusentals steg över brandgula bergstoppar och vindpinade vägar. Längs leden möter vi andra vandrare, var och en med sin ryggsäck av minnen, tankar och mål. Precis som i livet självt, möter du människor som korsar din väg. En del lämnar inga avtryck, andras fotspår kan du följa en längre bit på vägen. En korsande väg som fastnade i mitt minne lite extra, är mötet med den här vandrande kvinnan.

Read More
På tryffeltur i Italien

Jordens diamanter, svarta guldklimpar och kulinariska knölar. Tryffels alla smeknamn skvallrar ju om hur lyxiga och läckra dessa delikatesser anses vara. Tryffelturen i bergen blev min drömmiga bild av den italienska smaksensationen som jag hade sett fram emot så länge att få uppleva. Verkligheten blev inte alls som drömmen – utan så mycket bättre.

Read More
Hemma hos mig: storyn om det portugisiska porslinet

Hälsar du på hemma hos mig, kommer du nog ana att det bor en resenär där. Jag har ett par reseminnen som har följt mig från flytt till flytt. En filt i alpackaull från Peru är en sådan, tre kalabasser för mate från Ecuador är några andra. Ytterligare ett exempel är det här porslinet - men det är ett lånat minne som jag har gjort till mitt eget.

Read More
Alhambra - det spanska sagoslottet i Granada

När Alhambra föll, sägs det att morernas kung Boabdil vände sig en sista gång och såg på sin borg över axeln. Han drog då en lång, djup suck och en tår trillade nedför hans kind. "Du gråter som en kvinna över något du inte kunde försvara som en man!" skrek hans mamma då, förbannad och säkert besviken över förlusten av dåtidens magnifikaste kungafort.  

Read More