Med de mjuka, grågröna bergen som kuliss och ängarna som vida, våta filtar runt omkring, syns byggnaden på långt håll från vägen. Bländande vit ligger målet för vår miniweekend, Dömle herrgård, mitt på den värmländska slätten. Vi passerar två tranor som ljuder sina vårskrik och en rådjurstrio skuttar oberört mellan åkrarna. Det är en solig dag i mars och naturen börjar vakna till liv efter vintern.
Read MoreDet var i kvarteren Malasaña i Madrid som “La movida madrileña” började - den våg av frigörelse och fiestafirande som satte hela Spanien i rörelse. Nu är det istället mixen av klassiska konstmuseer, übermoderna saluhallar med crossover-mat och hemliga konstnärshem i gröna oaser som etiketterar Madrid som en av Europas bästa kulturstäder.
Read MoreÖrebro har gjort mig till en naturälskare. Efter snart åtta år i staden har jag lärt mig uppskatta naturen året om, både här och på andra ställen. För dig som också gillar utomhuslivet och vill uppleva det i Örebro, tipsar jag om fem fina naturupplevelser här:
Read MoreIn kommer ett fat med ett litet, svagt bränt bakverk som glänser i gult. Kanterna är knapriga men fyllningen ser smörigt mjukt ut. För att ha blivit utnämnd till det portugisiska nationalbakverket ser denna pastel de nata rätt oansenlig ut, men det ska visa sig vara en gulglänsande och kaneldoftande historia.
Read MoreDen stilla stunden på söndagskvällen, parentesen av tid där ingenting varken kan eller borde hända, är den bästa. Det är stunden när allt är stilla och inget springer. Den är kort men så viktig för att landa i veckan som var - innan jag lyfter med veckan som väntar.
Read MoreHej och välkommen! Kanske är du en återkommande läsare här, kanske är du en av alla nya som har hittat hit på senaste tiden. Det är så roligt att få välkomna allt fler hit och därför tycker jag det är på sin plats med en presentation av min blogg.
Read MoreEn nutidssjuka att skämmas över eller en egenskap att värdesätta? När jag plötsligt såg på mig själv som en content collector, en ständig samlare av fint innehåll till mina konton på sociala medier, fick jag tänka till. Sen tänkte jag om. Och i det här inlägget tänker jag högt. Hur tänker du?
Read MoreDet är ju faktiskt så att det är en riktig hemlighet först när det viskas överallt om det. Att hemligstämpla något tycks vara en tydlig trendgaranti. Det som döljs och göms spär på vår mänskliga nyfikenhet - och bara genom att leka viskleken gratisjobbar vi åt företagen. Hur menar jag nu? Läs vidare!
Read More“Att vi sitter här och har det så fint”, tänkte jag flera gånger och sådana tankar försöker jag tänka ofta. För stunder som dessa är varken någon rättighet eller självklarhet - utan snarare en medvetenhet.
Read MoreSignalhornen pinglar, växlarna väser. Gula, gnisslande och gamla åker de uppför branta backar och runt snäva hörn. De flätar samman Lissabons olika delar med sin slingrande räls och ger oss en kulturell shot och snabbkurs i stadens historia. Det finns många olika spårvagnslinjer (och även tunnelbana och buss) men en är något särskilt – nummer 28E.
Read MoreLandsvägen blir smalare och slingrigare ju djupare vi åker in i den mörka Bergslagsskogen mot Grythyttan. Granarna är så höga att de barriga topparna ser ut att sticka hål på himlens mjuka moln. Längs vägen står ogenomträngliga väggar av tall som skapar en tät, grön kuliss. Snart tornar dock en stor byggnad upp framför oss och vi har nått målet med vår färd.
Read MoreFärgstarkt, hjärtligt, varmt och… sorgset? Det sägs att Portugal är melankolins hemland och efter bara en helg i Lissabon vågar jag påstå: ja, det finns en gråskala som tynger bakom de där kanariegula och piggelingröna husen. Kalla det vemod, sorg eller tungsinthet. Men jag vågar också på mig en teori om varför det kan vara så – och hur den portugisiska sorgsenheten samtidigt är både djup och vacker.
Read MoreParlamentspalatset i Rumäniens huvudstad Bukarest är världens näst största byggnad. Under diktatorn Ceausescus tid kallades det för Folkets hus. Visste du att palatset rymmer 1100 rum, en stor teater och ett underjordiskt tunnelsystem? Fortsätt läs, så får du veta fler spännande saker om Parlamentspalatset!
Read MoreDetta inlägg är ett samarbete med casinon.se
Årets första resa blev en långhelg i fina Lissabon. “Förföriskt fin förfall”, som min resvän Jessica tyckte om staden. Stadens pampiga byggnader var visserligen skavda och slitna, men det forna rikets väldighet kunde anas än idag. Portugal var ju en stormakt under 1600-talet och hade kolonier i hela världen, därför pratas än idag portugisiska i till exempel Angloa, öarna Sao Tomé och Principe och Macau.
Read MoreDet finns ett ordspråk i stil med “du lär känna en person först när du reser eller bor med den”. Visst stämmer det lite grann? För den som hört dig snarka, känna av dina blodsockerdippar och delat din oro/resfeber/iver, har sett ditt sanna jag.
Read MoreNågra tappra elefantöron, ett par stolta chiliplantor, ett gäng aloe vera och en liten, men ack så kaxig, kaktus. Det är några av mina inneboende som har fått ett helt eget hörn av lägenheten. När jag pysslar om de gröna, nyper några torra blad och fluffar till jorden lite grann, är jag fullkomligt lugn. Som om hela världen snurrar kring hur bra mina växter mår och inget annat har någon betydelse.
Read MoreEn dallrande het sommardag åkte norska bloggaren Helle och jag på en kort matresa i Närke. Vi åkte runt på slingrande grusvägar i södra Närke, bland bondgårdar och björkskogar, och stannade till hemma på gårdsbutiker och bondgårdar. Det är dem jag vill berätta om nu - Adam, Karolina, Håkan och alla andra duktiga mathantverkare - som gör sådana här smakrika resor möjliga.
Read MoreFörra veckan var isen var perfekt på Rynningeviken och vintersolen fick våra bleka decemberkinder att lysa vita. Äntligen var jag ute på sjön igen! Skären var långa och ljudlösa medan isen knakade och visslade.
Read MoreJag gillar att sätta fokusord för året - ord som markerar och motiverar, sätter ton och skapar intention. Ordet ligger och skvalpar i bakhuvudet och hjälper mig att samla mål och hitta mening i den härliga röran som kallas livet.
Read MoreMellan flammande lågor och brännheta eldar, finns något minst lika viktigt: vilan. När glödens röda prickar dansar över kolbitarna, tystnar spraket och elden hamnar i ett vilade läge. Det är precis vad jag försöker göra med min glöd emellanåt. Vila lite. När axlarna har parkerat sig under öronen och andetagen är vid nyckelbenen, då stillar jag elden och tar hand om glöden istället.
Read More
